Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna bodde tre trappor upp i ett hus på
Drottninggatan, och då Eleonore ringde på hennes dörr,
besvarades ljudet af ett häftigt hundskall innanför, och
tre små fyrfotade favoriter rusade emot den
inträdande, under det egarinnan sjelf ökade oväsendet genom
att skrika af alla krafter för att tysta dem.
Det var ett ganska litet och mycket egendomligt
rum, hvari Eleonore inkommit; en utomordentligt qvaf
och varm luft uppfylde detsamma, och oset af några
gamla flottiga, svarta blonder, som fröken Ättehög var
sysselsatt att med ett hett strykjern renovera,
förenade sig med lukten från ett fotogénkök, der hennes
gamla piga stekte kottletter, under det hon på samma
gång i en annan panna kokte några bandstumpar,
som skulle färgas i anilin.
På golfvet låg en matta sammansydd af otaliga små
och stora klädeslappar; öfver sängen fanns ett täcke,
hopfogadt på samma konstmessiga sätt af gamla
sidenband; öfverdraget på möblerna var af tusentals olika
tygbitar, och sjelfva väggen bakom den gamla frökens
länstol var, för draget eller kylan, behängd med ett
draperi, som tycktes vara en noggrann profkarta på
innehållet i alla Stockholms krambodar.
Då härtill lades hennes egen och hennes
tjenarinnas groteska drägter, hvilka genom mångfalden af
färger och olika plagg, liknade arlequins och gåfvo de
båda gummorna utseende af, att ämna dansa cancan
med hvarandra, så var intrycket af det hela
öfverraskande.
Det var ett slags egendomlig lumpsamling, en
mosaik af trasor ifrån golf till tak, hvarifrån den
skrynkliga, skinntorra gamla fröken sjelf icke gjorde något
undantag, och hvari hon tycktes utgöra kärnan eller
den naturliga medelpunkten.
"Välkommen, kära Eleonore! ... Tyst, Asor! ...
Hut, Minjong! ..." sade fröken Ättehög och vände sig
om med strykjernet i handen. "Sätt dig ned, min
vän ... Lisa, röj af en stol åt fröken! ... Se der, var
så snäll och sätt dig på puffen," tillade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
