Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppmuntrande, då Eleonore med något misstroende betraktade
en ihålig och bräcklig persedel, hvars bruk kunde
synas tvifvelaktigt och som uppbar ett obegripligt
konstverk af mycket små upprätt stående och
sammanträngda yllelappar, hvilka tycktes inrymma en
respektabel massa smuts och dam och för öfrigt hade en
förvånande likhet med ett fat slarfsylta. "Det var
snällt, min lilla Eleonore, att du icke glömmer bort
mig ... Ursäkta mig; jag glömmer ju tacka för sist ...
man blir så konfys ... Jag har varit borta hvar enda
qväll allt sedan jag var hos er; jag är riktigt
fatiguerad ... Det var supé hos min bror kammarherren i
går; jag kom icke hem förr än klockan tu i natt."
"Det är märkvärdigt, att tant står ut!" sade
beundrande och med ömt deltagande Eleonore, som
ändtligen slagit sig ned på den så kallade "puffen".
"Ja, hvad skall man göra; jag kan väl inte sitta
ensam som en nunna; det blir för triste; och det
lifvar alltid att se folk omkring sig ... Man hör ändå
litet nytt? ... Men hur mår du, min lilla vän, du ser
inte rask ut?"
"Nej, jag hade sådan hufvudvärk och gick
derför ut att hemta frisk luft ... Och så tyckte jag det
skulle vara så trefligt, att träffa tant ensam,"
svarade Elenore med en betydelsefull blick på den gamla
pigan, som, sysslande med sin färgning och sin
matlagning, alls icke låtsat höra sin matmors tillsägelse
om plats åt den främmande.
"Lisa du; det luktar så starkt ... du får visst
gå ut med det der så länge," inföll fröken Ättehög, då
Lisa upptog de rykande banden med en pinne och
beskådade dem.
Lisa kastade en arg blick omkring sig, men rörde
sig icke ur stället, och hennes matmor, som gissade,
att Eleonore hade någon intressant nyhet att förkunna,
tog mod till sig och upprepade befallningen, likväl
med en hemlig åtbörd som betydde: "du skall nog sedan
få del af hvad som kan komma att sägas".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
