- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
141

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Qvarliggande bref.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

141

Det var baron Ventzel Hogensehild, som lika litet
tycktes hafva bemärkt henne som hon honom, förr än
deras ögon nu möttes, då de voro alldeles bredvid
hvarandra.

— Ventzel! — utropade förvånad Cecilia, som
trodde honom vara långt derifrån.

Kodnande och förlägen öfver den löjliga figur hon
i detta ögonblick trodde sig göra, bemödade hon sig
att ställa hår och kläder till rätta och sade halfhögt
för att dölja sitt bryderi:

— Så oväntadt ätt träffa dig . . .du är dä redan
hemkommen!

— Jag kom i går och reser i morgon . . . jag
är blott hemma på ett litet besök — svarade han,
tydligen lika generad och öfvarraskad af detta möte
som hon.

Båda tystnade, öfverväldigade som det tycktes af
en rörelse, hvilken de aldrig förr rönt vid hvarandras
åsyn och som hvar och en var liks angelägen att dölja.

Vindstöten hade nu passerat förbi, det var åter
fullkomligt lugnt, men åskan rullade närmare och nå*
gra stora, tunga regndroppar föllo omkring dem.

— Du blir alldeles genomvåt . . . det kommer ett
störtregn — sade baronen och såg sig oroligt omkring
för att finna något skydd.

— Nå ja, det kan ingen hjelpa . . > Det är för
långt att vända tillbaka till mor Lisa i Grind torp,
derifrån jag kommer, men du skulle kanske kunna
hinna dit . . , .<>.

— Vill du visa bort mig? :;*•■-.

— Nej, men jag tänkte .. . jag ... vi få sätta
oss under granarne der borta — tillade Celilia, som
egentligen icke visste .< hvad hon tänkte eller ville säga
och som nu, dragande åt sig sin klädning, som redan
var våt af det allt häftigare regnet, hoppade öfver
diket och skyndade in åt skogen.. • •

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free