- Project Runeberg -  Vagabondliv. Ungdomsminnen /
120

(1925) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var dålig, och allt vad jag kunde urskilja var en röra
av sainmantrasslade armar, ben och kroppar. Aldrig
förr hade jag sett ett så hopplöst kaos av mänskliga
lemmar och gestalter. De lågo allesammans i halmen
— över, under och runt omkring varandra. Åttiofyra
stora, starka landstrykare ta en hel hop utrymme om
de ligga utsträckta. De jag trampade på blevo arga.
Kropparna hävdes under mig likt havsvågor, och jag
drevs ovillkorligt framåt. Kunde omöjligt finna någon
halm att sätta fotterna på, och därför trampade jag på
människor. Förbittringen tilltog och jag drevs framåt
med allt större fart. Så förlorade jag balansen och
satte mig plötsligt och eftertryckligt. Olyckligtvis var
det på ett huvud jag satt mig. I nästa ögonblick hade
karlen ursinnigt rest sig på händer och knän och jag
slungades upp i luften. Vad som kastas uppåt måste
komma ned igen — och jag kom ned på en annan
mans huvud.

Jag har ett mycket dunkelt minne av del som nu
följde. Det var som att gå igenom ett tröskverk. Jag
flög som en boll från den ena ändan av vagnen till
den andra. De åttiofyra landstrykarna slungade mig
tills det lilla som fanns kvar av mig genom ett
underverk fann en smula halm att vila på. Men därmed
var jag också upptagen i samfundet, och det var en
munter samling. Hela återstoden av dagen foro vi
vidare i snöstormen, och för att fördriva tiden beslöts
det alt var och en skulle berätta en historia. Det
föreskrevs också, att varenda historia skulle vara »bra»
och dessutom aldrig förut hörd av någon av de
närvarande. Brott mot dessa bestämmelser skulle
straffas med all den skyldige fick gå igenom tröskverket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 09:05:24 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ljvagabond/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free