Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken - 2. Livets allvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.414
och läste, det var Mikael Habstadii telegram till fröken
Stadenberg.
"Vi få krypa in och ta’t med ro. Utvägarna slut. M. H. ’
Och efter allt detta var fru Habstadius som förstenad.
Så reste hon sig och bad, att gumman skulle gå, tackade
henne för hennes vänlighet, och gumman gick.
Men av och an, av och an promenerade fru Habstadius
på golvet.
Det ringde, herr Oldberg steg in.
— Min fru! sade han, Bladets redaktion ber genom
mig att få framföra uttrycken av sitt djupaste deltagande.
Vi ha alla i redaktör Habstadius vördat en man, och i
egenskap av modernt tänkande människor kunna vi ju icke tala
om skuld utan se i det skedda samverkande orsakers spel
och i redaktörn offret för vårt samhällslivs bristfälliga
mekanism. Jag skall be att till er, min fru, få överlämna
dessa 500 kronor, samtidigt som jag vill meddela er, att
samma summa tills vidare årligen kommer att av tidningen
tillställas er, som en ringa erkänsla för det arbete, redaktörn
nedlagt i tidningens tjänst!
Fru Habstadius tog mekaniskt kuvertet och böjde huvut.
— Tack, herr Oldberg! mumlade hon, och med denna
gåva kom verkligheten brutalt över henne, ruinen, sönernas
framtid, allt.
Hon dolde huvut i händerna och vände sig om, då bugade
sig herr Oldberg utan ett ord och gick, tyst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
