Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Familjen Holt vaknade på terminens första
dag som vanligt i en sur måndagsmorgonstämning.
Majoren hade ett åskmoln lurande i
ögonbrynen och tysta och förskrämda samlade sig alla
familjemedlemmarna kring frukostbordet. Gunnar
blickade skygg på sin far, men denne ägnade
honom icke en blick. Över huvud taget
tilltalade han aldrig sina barn om han icke hade
ovett att ge dem. Om de icke hade gjort något
galet voro de luft för honom. Med en viss
tillfredsställelse insåg Gunnar, att frukosten skulle
avlöpa utan att fadern märkte hans existens. Efter
frukosten sade majorskan till honom:
— Du får ta den med sammetskragen, men
smutsa inte ner den!
Gunnar smög sig tyst ner i sitt rum och
letade ur garderoben fram en blå sjömansblus
som hade vit sammetskrage med lilafärgad bård.
Det var hans bästa kläder, men han trivdes icke
i dem. Han såg löjligt liten och barnslig ut i
dem. Kostymen var komponerad till en Jenny
Nyströmsängel och han hade kolsvart borstigt hår,
som hängde ned i pannan och han såg för resten
alltid ond eller rädd ut. Därtill kom att knäbyxorna
voro avgjort för korta. De voro visserligen icke
lappade men de sågo löjliga ut i alla fall och
Gunnar försökte hängsla ner dem för att de inte skulle
se alltför tokiga ut. Naturligtvis skulle han helst
velat ha en riktig kostym med rock och väst och
långbyxor med horisontala fickor. Ty endast med
sådana kunde man köra ned händerna och inta en
sant överlägsen hållning som en stor buse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
