Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dikt och konst med adelsväldet och zigenarlynnet voro borta, och embetsverkens, de
borgerliga näringarnas, riksdagarnes Sverige på väg att utbildas. Det osynliga i luften,
som gör en epok poetisk och konsteggande, var borta. — Det var af detta, som artisterna
åldrades och förstummades utan att sjelfva förstå det. Men mest bidrog klassicismen,
den torra linjestilen att förderfva det svenska måleriets traditioner.
Lafrensen, hvilken rest från akademien såsom frondör, kom tillbaka såsom en
fridens man. Ilan var gammal vorden med en trött konstnärs och njutningsmenniskas
dubbla ålderdom. Den snälle» Lafrensen, som Fredenheim kallade honom, höll sig lugn
och stilla, och var han uppe på sammankomsterna hörde han nog till den halfva
akademi,» som stod på præses sida och följde honom hem efter diskussionen. »Aftonen var
lugn, douce och upplyst af månan, så att jag promenerade med halfva akademien, som
hade samma väg,» skrifver Fredenheim. Man ser de goda gamla herrarnc med sin
præses vandra vid Röda Bodarna. —
Lafrensens anseende inom akademien bevittnas af, att ett helt parti ville hafva honom
och Martin invalda i den s. k. rådslagen, den beslutande delen inom institutionen
(skrif-velser därom af 5/» 1795, 12/s 96, finnas i Fria Konsternas Arkiv och i Riksarkivet).
Ännu 1800 föreslogs han till professor, men Fredenheim hade säkert hans bemyndigande,
dä han härtill svarade, att Lafrensen ville lefva i lugn.
Hvad man känner om Lafrensens yttre lif under dessa år, stammar också från
Fredenheims diarier. I dessa namnes han åtskilliga gånger mellan 1797 och 1800.
Fredenheim besöker honom och betraktar de historiska gouacher, som han förbundit sig att
göra. Gustaf IV Adolph resonerade sjelf om motiven för dessa kompositioner med
Fredenheim, hvilken d. n/i2 1798 föreslog »Nicodemus Tessin, som presenterar sina
planet-för konung Carl XII». Blef stämningen cordial under Fredenheims besök i
minia-tyristens atelier, kunde Lafrensen taga fram några af sina gamla gouacher från Paristiden
och förlusta den svenska »Colbert» med dessa små eleganta frivoliteter. Och ännu
1800 hade Fredenheim, ett långt samtal med konstnären om hans historiestycken.
Småningom tröttnade Lafrensen pä dessa historietaflor, gammal som han var. Efter 1800
synes han hafva sluppit utföra de betingade gouacherna. Den sista daterade miniatyr
jag sett af hans hand är också från 1800. — Till offentligheten kom hans konst pä
utställningarna. —
Akademiens första utställning af sina ledamöters arbeten ägde rum 1794 (den första
offentliga af elevarbeten 1784), men som för dessa expositioner först kataloger från och med
1798 trycktes kan man ej med bestämdhet säga huruvida Lafrensen dessförinnan i dem deltog.
De knapphändiga redogörelser, som i den dåtida pressen understundom förekom mo om
dessa utställningar nämna dock icke Lafrensen, hvarföre han i hvarje fall ej
uppmärksammats, om han utstält. Af de tryckta katalogerna lära vi att han exponerade 1798,
1800, 1801, 1804 och—1809, dä en aqvarell af honom, tillhörig Masreliz utstäldes, ehuru
han icke längre var i lifvet. Redan 1798 hade han emellertid kommit i skuggan, och
på 1800-talet lade sig glömskan allt djupare kring hans namn. De utländska
resebe-skrifvarne, som på 1790-talet ännu besökt hans atelier och nämnt honom bland det
svenska konstlifvets notabiliteter (Schadow 1791, Portia de Piles 1791—92, Acerbi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
