Det började strax!
Första station var Eskilstuna. Där skulle jag råka, efter telefonöverenskommelse, en provinsialläkare, som hade semester och därför icke kunde ta emot mig i sitt distrikt men gärna ville tala med mig.
Vi råkades på Eskilstuna stadshotell i tamburen utanför matsalen. En ung, slätrakad, ljuslätt man med klara, energiska blå ögon.
- Jag har vidtalat en prima man att visa herr Nordström omkring i distriktet, sade han. Lämpliga gårdar äro utsedda, allt är klart, men det är några synpunkter, jag gärna skulle vilja framföra själv. Det är två saker, jag speciellt vill ha fram. Dels nödvändigheten av obligatorisk värmeledning i alla hem och dels av en allmän trevnadsvård. Jag tänker då på husens målande med rödfärg, så att de inte stå där grå och olustiga, olustiga för dem, som bo där, olustiga för kringboende, olustiga för alla, som passera bygden. Jag tänker på planering av rummen vid ny- och ombyggnad. Jag tänker på plantering av blommor och prydnadsväxter, som betyda mer än folk ännu lärt sig förstå, inte bara för trevnaden utan för det allmänna fysiska lika väl som psykiska välbefinnandet.
Och så är det en sak till. Det kommer inte att kunna gå i längden som nu, att provinsialläkarna ska på en och samma gång handha både sjukvården och den nya och alltmer krävande socialvården. Det är ju alldeles nya principer, som nu hålla på att arbeta sig fram och tillämpas i den allmänna sjukvården. Hittills har man inriktat sig på att bota sjukdomarna, nu börjar man förstå, att det räcker inte, man måste gå in på fullt allvar för att förebygga dem. Och det är den sidan av saken, som allt mer faller på provinsialläkarens uppgift. Men så som hans arbete alltjämt är lagt, hinner han inte med denna nya verksamhet på ett verkligt effektivt sätt.
- Kan doktorn ge ett exempel?
- Ja, många. Jag skall nöja mig med ett. Det var fråga om förbättring av en statbostad under prostgården i mitt distrikt. Bostaden skulle byggas om, och jag hade ställt som absolut fordran, att den skulle förses med värmeledning. Gott! Jag är borta på en tjänsteresa, prosten passar på att kalla ihop stämma och får den att besluta, att värmeledning icke skulle införas.
- Varför?
- Varför? Han ansåg det opassande att hans statare skulle ha värmeledning, då han icke hade själv.
- En präst? Och Kristi bud?
- De äro sådana. Hela högen. Gott! Jag kommer hem, får höra vad som hänt, river naturligtvis upp himmel och jord, får stämmans beslut upphävt, ny stämma kallad och trumfar igenom beslut om värmeledning. Här gäller det inte prost och statare, herre och dräng, som prosten på sitt gammaldags sätt menade. Här gäller det folkhälsan, hela nationens kraft. Som prästerna inte begriper. Det hör till historien, att strax efteråt brann prostgården och det första prosten krävde var värmeledning.
Nå! Hur ska provinsialläkaren kunna övervaka och genomföra en effektiv socialvård såsom meningen är, då ett plötsligt sjukbud kan kalla honom huvudstupa från ett sammanträde, där i hans frånvaro de mest befängda saker kunna beslutas och de mest krasst egoistiska intressen kunna göra sig gällande? Nej, sjukvården och socialvården måste skiljas åt. Hur kan jag icke säga. Men detta är just nu inom hela provinsialläkaretjänsten det viktigaste problemet, både för landet som helhet och för provinsialläkarna själva som ansvariga vårdare av folkhälsan.
- Kan doktorn ge mig sin huvudsynpunkt på bostadsproblemet?
- Värmeledningens nödvändighet, det är min huvudsynpunkt.
- Och skälet?
- Enkelt nog. Undersökningar sen flera år ha visat, att det existerar ett bestämt samband mellan sjukdomsfrekvens och dödlighet å ena sidan, bostädernas beskaffenhet å den andra. Man kan säga, att sjukdomsfrekvens och dödlighet stå i omvänt förhållande till bostadens beskaffenhet. Det vill alltså säga: ju sämre bostad, desto mer sjukdom och desto större dödlighet. Andra faktorer spela naturligtvis också in, men det torde inte vara svårt att förstå, att när man, hustru och kanske fem, sex barn packa ihop sig i ett kök, möjligen i kök och intilliggande kammare och vistas där större delen av dygnet under åtminstone sju månader av året, så måste deras hälsotillstånd ogynnsamt påverkas av den osunda, syrefattiga, av matos, vattenångor, kolos och kroppsliga utdunstningar förorenade luften. Det har också visat sig, att dödligheten i tuberkulos är särskilt stor i en- och tvårumslägenheter. Även de reumatiska sjukdomarna ha visat sig få ett svårare förlopp med dåliga läkningsmöjligheter just i dylika lägenheter.
Och vad beror det på, att folk överallt i Sverige packar ihop sig på detta sätt? Jo! Husmodern har helt enkelt inte tid att sköta brasor i hela huset, ekonomin kan inte bära ett så stort bränslekonto! Och så packar man ihop sig i köket eller i kök och kammare, medan övriga rum få stå iskalla. Enda lösningen är centraluppvärmning, som klarar både husmoderns svårigheter och ekonomins...
- Menar doktorn alltså, att centralvärme skulle bli billigare än...
- Kakelugn och kamin! Ja, det menar jag. Herr Nordström kan ju titta på de här siffrorna, som jag tagit med mig, och där man kan jämföra. Bostäder med kakelugnar och kaminer och bostäder med centralvärme. Titta här! I förra fallet, jag har tagit ut fyra typiska fall. Alltså:
1) 4 rum och kök. Enfamiljshus med 2 r. och kök å nedre botten och 2 r. å övre. Kakelugnar och kaminer; inte varmvatten. Bränsleåtgång: 21 kbm. ved och 11 hl. koks. Kostnad: 192:75.
2) 4 rum och kök. I 2:a våningen av ett 2 våningshus. Kakelugnar; varmvatten från köksspisen. Bränsleåtgång: 30 kbm. ved. Kostnad: 240 kr.
3) 3 rum och kök. I 2:a våningen av ett 2 våningshus. Kakelugnar och en plåtgryta; inte varmvatten. Bränsleåtgång: 19 kbm. Kostnad: 152 kr.
4) 2 rum och kök. I bottenvåningen av ett hyreshus. Kakelugnar; inte varmvatten. Bränsleåtgång: 23 kbm. ved. Kostnad: 184 kr.
Sedan bostäder med centraluppvärmning. Tre typiska fall.
1) 4 rum och kök. Enfamiljshus med 2 r. och kok å nedre botten och 2 r. å övre. Värmepannan i köket, varmvatten, duschrum. Bränsleåtgång: 10 1/2 kbm. ved och 10 hl. koks. Kostnad: 106:50.
2) 4 rum och kök. Enfamiljshus med 2 r. och kök å nedre botten och 2 r. å övre. Värmepannan i köket, varmvatten, duschrum. Bränsleåtgång: 14 kbm. ved och 12 hl. koks. Kostnad: 139:50.
3) 3 rum och kök. Enfamiljshus med 1 r. och kök å nedre botten och 2 r. å övre. Värmepannan i köket, varmvatten, duschrum. Bränsleåtgång: 14 1/2 kbm. ved; ingen koks. Kostnad: 116 kr.
Observera nu, att utom rumsuppvärmning får man i senare fallet, trots billigare omkostnader, det väldiga plus, som heter varmvatten och gratis dusch.
Och vad visa siffrorna? Jo, att uppvärmningskostnaderna med värmeledning endast bli cirka 57 - 70 procent av kostnaderna med kakelugn och kamin!
Därför säger jag, och jag tror, jag har landets flesta provinsialläkare med mig: bort med kakelugnar och kaminer och plåtgrytor! Centralvärme överallt! Den är utgångspunkten för hela det aktuella svenska bostadsproblemets lösning.
När han sade dessa sammanfattande ord, lyste hans ögon. Han såg inte ut som man tänker sig en provinsialläkare, en gammal knarrig, butter, bister, likgiltig, cynisk herre med cigarr i munnen och tankarna på något annat än de sjuka. Han såg ut som en poet i inspiration, som en modern spänstig officer framför sin trupp vid en avgörande attack, som en sportsman och som en reformator och en revolutionär.
Dessa tankar foro genom mitt huvud, men jag stoppade dem. Jag tänkte om mig själv:
- Du överdriver, min gosse!
Vad jag sedan såg av nuets provinsialläkare landet runt visade mig, att jag icke överdrev.
De äro icke längre gamla tiders toddybords-provinsialläkare ur Strix.
De äro landets kanske främsta reformatorer och revolutionärer. De ha fortsatt i praktiken, där de sociala och politiska reformatorerna och revolutionärerna ha stelnat i teori.
De äro Lort-Sveriges dödsfiender, och det är de, som skola bära
denna nationella skam till graven.
