Ur Gösta Berlings saga. Berättelse från det gamla Värmland / 29 (1891) Author: Selma Lagerlöf - Tema: Värmland Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

”Så länge mänskan sträfvar, far hon vill.”

Den fagra udden på Löfvens östra strand, omkring
hvilken vikarna glida in med lena vågor, den
stolta udden, där Borgs herregård ligger, må du
akta dig att beträda.

Aldrig såg man Löfven härligare än från dess topp.

Ingen kan veta, hur fager han är, mina drömmars
sjö, förrän han från Borgs udde sett morgondimmorna
glida bort öfver dess glättade yta, innan han från fönstren
i det lilla blå kabinettet, där så många minnen bo, sett
honom återspegla en blekröd solnedgång.

Men jag säger dig ändock: Gå ej dit!

Ty kanske gripes du af begär att stanna i det gamla
herresätets sorgtyngda salar, kanske gör du dig till egare
af denna fagra jord, och om du är ung, rik och lycklig,
slår du, som så mången annan, där upp ditt hem med
en ung maka.

Nej, det är bättre att ej se den vackra udden, ty på
Borg kan ingen lycka bo. Vet, att hur rik, hur lycklig
du än må vara, som flyttar in där, skola dessa gamla
tårdränkta golf snart dricka äfven dina tårar, och dessa
väggar, som skulle kunna återge så många klagoljud, skola
ock uppsamla dina suckar.

Det ligger ett oblidt öde öfver denna sköna gård.
Det är, som om olyckan vore jordad där, men ej funne
ro i sin graf, utan ständigt stege ur den för att ängsla de
lefvande. Vore jag herre till Borg, då skulle jag
genomsöka marken, både granparkens stengrund och
boningshusets källargolf och den bördiga myllan ute på fälten,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>