Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Lucifers porträtt af Hjalmar Branting m.fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bör tilläggas att i hvarje fall. ledarne göra
sitt bästa, för att icke de med sambagerierna
och de andra samaffärerna förknippade
ögonblicksintressena skola få skymma bort
hvad socialismen egentligen vill. Och bland
de främste ledarne är Ed. Anseele, chef för
»Vooruit» (Framåt), det stora »folkets hus»
i Gent med allt hvad därmed står i
samband, äfven en tidning med samma namn.
Anseele är en bortåt 40 års man,
till yrket ursprungligen typograf, ljus och af
medellängd. Han talar med en kläm, som
rycker med, men framför allt är han den
store organisatorn. Under 15-årigt arbete
har han samlat Gents arbetare kring deras
»Vooruit». Främst är detta, som redan
antydts, ett sambageri i stor skala. Men
däromkring har grupperat sig tillverkning
och försäljning af en mängd andra varor,
som arbetarebefolkningen förbrukar, både
kläder och öl t. ex. Och ändå är icke
detta hufvudsaken. Öfver Vooruits
byggnader svaja röda fanor; hvad som där
frambringas skall vara arbetarne till hjälp i
deras dagliga behof, men framför allt skola
därur hämtas medlen att i allt vidare
kretsar drifva fram den socialistiska
propagandan. Och Anseele har visat sig vara
mannen att förena praktisk ledning och
nytta med arbetet för de stora framtidsmålen.
Från Belgien är färden icke lång öfver
till England. »Lucifer« har i år — utom
fru Aveling — blott en bild från dess
arbetarrörelse, en, men ett lejon, John Burns.
Hans bana och ställning äro helt visst i
sina hufvuddrag välbekanta för läsaren. Jag
kan då inskränka mig till att erinra att
han är född 1858, tjänstgjort som
maskinist på Nigern i Afrika, gjorde bekantskap
med en fransk kommun-flyktning, som förde
honom in i socialistisk åskådning; att han
var med under det första arbetet i
hårdbruten mark på 1880-talet i London i
allmänhet och ej minst i sin fackförening,
den säkraste och mäktigaste af Englands
alla trades-unions,
maskinarbetarefackföreningen; att hans tordönsstämma ljöd på
Trafalgar Square »den blodiga söndagen» i
nov. 1887, då socialisternas och de
arbetslöses församlingsfrihet efter kraftigt motstånd
slogs ned med brutala polisbattonger —
engelske frireligiöse äro ändå af annat skrot
och korn än våra, John Burns lär i
religiöst afseende närmast vara metodist och
är också absolutist; att han med ens blef
världsbekant som främste och outtröttligaste
organisatorn af den stora
dockarbetarestrejken 1889; att hans namn sedan stått i
allra främsta linien i »den nya
fackföreningsrörelsen», de icke-yrkeslärde arbetarnes
uppmarsch in i klasskampen under allt mera
utvecklade socialistiska fanor; att han redan
kunnat göra väsentlig nytta för stora
grupper af Londons arbetare som en af de
mest framskjutne medlemmarne af Londons
»grefskapsråd», d. v. s. stadsfullmäktige;
samt att han efter valen i höstas, sitter i
Englands underhus, bidande den dag, då
han med hela sin kraft äfven där kan göra
sitt inlägg för arbetarnes sak, närmast utan
tvifvel för den lagstadgade
åtta-timmars-dagen. — Låt oss hoppas att vid något
tillfälle äfven vi här i Sverge få göra
bekantskap på närmare håll med »honest John»,
den ärlige John, som hans hedersnamn
lyder bland hans hemlands arbetare! Till
dess få vi väl nöja oss med »Lucifers»
porträtt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
