Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Hollands lyckligaste man, af Saxon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOLLANDS o o
LYCKLIGASTE
ETT RESEMINNE o
AF 000 0 o o
SAXON. o o o o
m man går vilse i den holländska staden Maastricht, så är det
förlåtligt. Den är så sammangyttrad och krånglig, och Baedeckers
karta däröfver är så liten och otydlig.
Det är förargligt att icke kunna tagav sig fram på egen hand,
och eftersom jag ej såg till någon polis, ville jag ingen fråga, utan gick och
stafvade på gatuskyltarne.
»Hvad är det ni inte hittar?» hörde jag plötsligt en kvinnlig stämma
säga på franska.
»Hem!» svarade jag, innan jag hunnit se hvilken som tilltalat mig.
Det var en ung flicka på 13—14 år, hvilkens min på en gång uttryckte
ett lätt löje öfver främlingens missöde och välvilja mot honom. Hela hennes
väsen strålade af ungdomlig friskhet och hurtighet.
»Hvar är ni hemma då?»
»Jag bor å hotell ’Hazenwind’ i Boschstraat».
»Jag vet hvar det är. Det är lite för krångligt för er att gå dit på
beskrifning, men om ni följer mig dit jag nu skall gå — det blir en extra
promenad på fem minuter — så skall jag taga återvägen förbi hotellet.»
Jag tackade och följde henne, och under lifligt samspråk gick vägen fort.
Bäst det var afbröt hon sig helt plötsligt med ett »Hu!» och skakade
till af obehag.
»Hvad var det?» frågade jag och såg mig omkring utan att kunna
förstå, hvad det var, som hade framkallat hennes olustkänsla.
»Ser ni ej liken där?» svarade hon med att böja hufvudet bakåt.
Jag vände mig om, men det föranledde mig blott att frågande se på
henne.
»I slaktarbutiken», förklarade hon.
Jag stammade något, jag vet själf ej hvad, men det klarade upp
situationen, ty hon begynte skratta.
»Ser ni, jag är vegetarian», sade hon.
»Då förstår jag», svarade jag — ihågkommande att vegetarianerna på
tilltalet »gräsätare» pläga svara med »likfråssare» — och tilläde urskuldande:
»Uppriktigt sagdt, vet jag dock icke mycket om vegetarianisrnen.»
»Det är skada för er, och jag skall nu bjuda er ett tillfälle att reparera
den bristen. När vi gå tillbaka, stannar ni icke på hotellet utan följer mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
