- Project Runeberg -  Historisk och arkitektonisk beskrifning om Lunds domkyrka /
90

(1854) [MARC] Author: Carl Georg Brunius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken. Kyrkans byggnadsförhållanden och märkvärdigheter under katholska tiden - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90

Det är obekant, när stenhuggartecknen först
uppkommit. De äldsta, säger Stieglitz, anträffas i elfte
seklet t. ex. å Domen i Worms å Münster i Freyburg
å Munster i Strassburg och flerestädes. Sålunda äro
de, hvilka finnas i vår kyrka, bland de äldsta, som
kunnat hittills upptäckas. Stenhuggarordningen af 1462
ådagalägger, att stenhuggartecknen, hvilka äfven kallades
äretecken, gåfvos åt de lärlingar, som utlärt och blefvo
gesäller, och att de icke k^nde godtyckligt förändras.
Det ålåg mästaren att vid dylika tillfällen anställa tarfliga
måltider, till hvilka några andeliga och ej flere än tie
gesäller skulle inbjudas. Om de nyblifna gesällerne
önskade ett större gille, gick det på deras egen bekostnad.
Ingen mästare fick gifva en lärling ett tecken, förrän han
hade uttjenat. Om mästaren icke hade arbete, så kunde
han dock gifva sin lärling ett tecken för att dermed
vandra. Den gesäll, som inhögg sitt tecken före stenens
granskning, skulle plikta. Om en mästare eller gesäll,
hvilken lärt konsten, begärde hos en verkmästare ett
tecken, så skulle ett sådant gifvas honom. En
vandrings-gesäll, som önskade arbete, skulle hos mästaren i hyttan
begära en sten för att derå inhugga sitt tecken o. s. v. 69).
Stenhuggartecknen voro af stor vigt, emedan derigenom
utröntes, om någon gesäll vårdslösat sitt arbete. Det var
dessutom klart, att stenhuggarne skulle bemöda sig att
hålla sitt äretecken i anseende, hvarigenom enhvar sökte
att gifva sitt arbete, som aldrig drefs på beting, ali
möjlig noggrannhet. Berörda tecken, hvilka å större
kyrkobyggnader begagnades under hela medeltiden
ända-till reformationen, äro således ej svåra att tyda. Att
mycken qvadersten saknar sådana tecken, måste deraf
härröra, att lärlingar huggit densamma.

Man har här begagnat, såsom huggningen
ådagalägger, spets- och bredmejslar, men föga hackor. Dessa
mejslar voro också ganska lämpliga, då endast en myc—

69) C. L. Stieglitz, Beiträge zu Gesehiehte der Ausbildung der
Bau-lumst, Th. 2 s. 114—129.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:54:17 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lundadom/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free