Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, barn lilla», svarade denna mildt, »jag har
ju sagt, att det ej är nyttigt för små flickor att gå
på teatern.»
»Men jag vill så gerna, så gerna se hur der ser
ut. Jag längtar dit natt och dag», återtog barnet med
ovanlig häftighet, »och drömmer om hur vackert der
är och om hur ståtligt pappa tar sig ut i
riddardräg-ten, du ändrade åt honom. Betty Enders har
berättat, att när du sjunger, klappar folket händerna och
stampar af förtjusning.»
I outsäglig smärta böjde Erika sig öfver sitt barn.
»Har lula Laura glömt allt hvad mamma sagt:
att jag endast sjunger derför att vi äro fattiga och
att ain snälle pappa ej kan förtjena nog pengar, och
att ingen rigtigt Ibra qvinna blir hälften så lycklig af
de der handklappningarna som af ett enda
kärleksfullt ord från den man, hon älskar, eller ett famntag
af sin lilla flicka, då hon är snäll och lydig.»
»Ja, men jag ville så gerna se pappa, jag ser
honom ju nästan aldrig», sade barnet bevekande. »Du
vet, att jag sofver när han kommer hem om
qvällar-ne, och du har sjelf berättat, att han är den
förnämste af alla aktörerna.»
Erika slöt barnet i sin famn och pressade det
hårdt emot sitt bröst, då hon svarade:
»Och ändå måste Laura lofva sin mamma, som
håller så gränslöst af henne, att vara förståndig och
inte längta efter något, som kan göra hennes olycka.
Du skall aldrig, aldrig uppträda på någon teater, harn,
så vidt Gud hör mina böner», sade hon med
passionerad häftighet och hopknäppte i förtviflan sina
händer, liksom åkallade hon äfven nu försynens hjelp.
Inkommen i sin klädloge, sminkade hon sig med
ovanlig omsorg, ty ehuru hon afskydde dessa färger,
som lånade en falsk skönhet åt äfven de simplaste
drag, ville hon vara vacker. Framför allt fick ingen,
minst Elfrida, se att hon ej längre var det eller
förstå orsaken dertill, »och så är det sista gången»,
tänkte hon, under det hon omsorgsfullt ordnade allt på
sina bestämda platser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
