- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
77

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Gamla klockor äro värda mindre än intet.
Bril-janterna äro små och nötta, de kunna knappast tagas
med i räkningen, och var god se hur tunn boetten
är», sade han och knäppte derpå.

»Jag tror ändå, att bra många skulle vilja betala
det der uret ganska högt. Målningen är af verkligt
konstvärde. Jag vet det, ty det har tillhört en
kännare», tillade Erika, under försök att tillbakatränga
en tår, som ville tränga sig fram, då hon tänkte på
fadern, som burit det.

»Ja, det är möjligt. Har frun inte brådt», svarade
han med en min, som öfvertygade henne, att han
förstod att så var, »råder jag frun att gå till en
anti-q vitets- eller konsthandlare. Jag kan ej gifva mer
än två hundra mark, kanske de kunde gifva litet
mera, fast jag för min del knappast tror det.»

Åter synade han klockan, armbandet, broschen
och några andra mindre smycken på ett vårdslöst,
liknöjdt sätt, som hade det varit struntsaker
alltsammans.

Erika stod obeslutsam och tog åt asken, liksom
hade hon ämnat gå, under det hon försökte att se
så lugn ut som möjligt.

»Fem hundra mark kunde jag möjligen gifva för
allt sammans», sade guldsmeden slutligen, »men bara
för att göra frun en tjenst dermed.»

»Det är för litet, alldeles för litet», svarade hon,
jjag måste hafva åtta hundra.»

»Åtta hundra! Hur kan frun sätta något sådant i
fråga?» sade han med ett sådant uttryck af förvåning
och mild förebråelse i sin röst, att hon kände nästan
som hade hon begått en i högsta måtto klandervärd
handling.

»Kanske mången annan skulle vilja gifva mer»,
»<le hon tveksamt.

»Möjligt», svarade han, liksom i ädel harm, »men
etjest var det bara för fruns vackra ansigtes skull, jag
bjdd så mycket.»

»Mitt ansigte», sade hon, med blixtrande ögon,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free