Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FELICIA.
Nattligt väna lugn!
Tack, att du åter gör min Astolf lycklig.
ASTOLF.
När brinner elden lifligast? Om ej
när skuggan, vilkor för lians synlighet,
förmörkar tätast rymden omkring flamman? —
Så älskar kärleken ju qvällens, nattens
förtegna timmar företrädesvis,
då, ensam med sig sjelf i verldens allt,
han lyser upp dess vida helgedom
blott inifrån, blott med sin egen brands
tvåfaldiga och dock blott ena fackla.
FELICIA.
En underbar förvandtskap alltid tycks
befrynda kärlekens och sömnens makter!
ASTOLF.
Hvarför? Ty kärleken och sömnen äro
den gamla nattens äldsta söner, födda
i tingens upphof!
FELICIA
förvånad.
Vet då också du,
att. . .
Hon afbryter tvärt.
ASTOLF.
Hvad?
FELICIA
med förläget leende.
Berätta mer! Du vet så mycket!
För sig sjelf.
Han känner, att de äro bröder; dock,
livem systern är, det tycks han än ej känna!
ASTOLF.
Det sömnens ande är, som qväller fram
i all förtrollningsdryck af ljuflig dvala,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
