Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i vallmons bruna saft, i rankans blod, —
i allt som sväller, läskar och berusar!
Blott genom honom målar kärleken
på rosens kind de lystna drömmars rodnad;
och genom honom blott han qvinnans barm
till deras örngått hvälft —
FELICIA.
Hvad ombestyr
der bortom förhänget!
ASTOLF.
Hvad egen lockning
i dessa spridda röster, dessa ljud
från varelser, som för vårt öga döljas, —
och som dock äro längese’n oss kända,
när vi pånytt dem se!
FELICIA.
Men vänta får du.
ASTOLF.
Ogerna likväl ej; här, der bland träden
lysmaskar glindra med små lampors sken,
jag så, med armen lindad kring ditt lif,
hos dig i evigheter sitta ville.
FELICIA.
Hvad? Regnar det?
ASTOLF.
Nej! Blott en smula dagg,
ty nu kom Zephyr och med sådan fart,
att alla bladen flägta om hans vingar.
FELICIA.
Ja, och Cäcilia! — Så sent? Vi sitta
re’n midt i dramen.
NAIDION.
Och få hela natten
här sitta, för Ervinas grundlighet!
Jag hör Theanos vreda röst derinne —~
hjelp till att drifva på!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
