Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Renässanstidens magi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med solen[1]. Skratten ej åt detta sätt
att forska! Akten er att upprepa det fel, som »sens commun»
så gärna begår, att se absurditeter i sanningar, som ligga bakom
dess synkrets! Vårt förfaringssätt grundar sig på den
tanke, att intet tillfälligt gifves i naturen; vi antaga
visserligen ett gudomligt godtycke, men ej en naturlig
slump. Icke ens den ringaste likhet mellan tingen är en
betydelselös tillfällighet! Ej ens det minsta streck i de
figurer, med hvilka vi skrift fixera våra ord och tankar,
är utan djup betydelse. Allt i naturens verk och i
människans har sin orsak och sin verkan. Vi kunna icke
göra en åtbörd, icke säga ett ord utan att sätta hela
universum uppåt och nedåt i dallringar, starka eller
svaga, märkbara eller omärkliga. Denna tanke genomgår
hela vårt åskådningssätt. Och denna tanke måste vara
sann äfven för er, determinister!
Innan jag nu närmare redogör för det magiska bruket af
våra lodräta motsvarighets- och orsaksserier, vill
jag framlägga ett par af dem för edra ögon. Jag skall
välja de enklaste och tillika viktigaste. Jag börjar med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
