Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Bara guld»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jade blekna, slog han upp ögonen, och då det dagades,
hade han redan slutat sin frukost och klättrade uppför
bergssluttningen åt det håll där mr Pocket höll sig
gömd.
Vid det första tvärsnitt han gjorde var det endast
rum för tre hål, så smalt hade det guldförande
jordlagret blivit och så nära var han själva källan till den
gyllne flod han nu följt i fyra dagar.
»Var lugn, Bill, var lugn», förmanade han sig själv,
då han bröt upp marken till det sista hålet, där V’ts
sidor äntligen träffat samman i en spetsig vinkel.
»Nu har jag fått er i lasson, mr Pocket, och ni kan
inte slippa ifrån mig», sade han upprepade gånger,
medan han grävde hålet allt djupare.
Fyra fot, fem fot, sex fot grävde han sig ner i jorden.
Det blev allt svårare att gräva. Hans hacka
skrapade emot stenskärvor. Han undersökte dem.
»Vittrad kvarts», lydde hans dom, och nu rensade han
hålets botten från det lösa gruset. Han angrep den
vittrande kvartsen med spettet, och för varje stöt sprang
den upplösta stenen sönder.
Han stack ner sin skyffel i den lösa massan. Han
såg en glimt av något gult. Han kastade ifrån sig
skyffeln och satte sig på huk. Som en bonde
skrapar jorden från nyss uppgrävd potatis, så skrapade han
bort gruset med ett stycke vittrad kvarts i vardera
handen.
»Nej, har man sett på tusan!» utropade han. »Här
är det stora klumpar! Klumpar och väldiga kakor!»
Vad han höll i handen var endast sten till hälften.
Den andra halvan var rena guldet. Han kastade det
i sin panna och undersökte ett annat stycke. Det
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
