- Project Runeberg -  Från människosläktets barndom /
7

(1900) [MARC] Author: Ellen Key - Tema: Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Vapen och redskap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vapen och redskap.

de stenar, hvilka, oarbetade, brukats att stärka handen
med. Den i skärfvor lätt sönderspringande flintan har
gifvit människan den första vinken om den väg hon hade
att gå för att kunna erhålla bättre medel än tänder och
naglar eller benbitar att sticka och skära med. De
otympliga flintskärfvor, som funnits där de älsta spåren af
mänsklig värksamhet uppdagats, äro den ringa början till
alla de redskap och vapen, hvilka nutidens människor ha
till sin rådighet, emedan de äro de första afsiktligt
bearbetade föremålen. Att jämte flintan äfven djurben och
musslor brukades till redskap och vapen är visst. Men
det är antagligt, att människorna, äfven sedan de skaffat
sig sådana vapen, till en början använde list gent emot
de större djuren, som de ej ännu vågade sig på. Detta
kan man sluta sig till af beteendet hos nutidens vildar,
hvilka ofta genom fallgropar eller snaror fånga de djur, som
de ej annars skulle kunna besegra.

Den älsta flintknifven, d. v. s. det en- eller två-eggade
flintspånet, kunde icke blott brukas att döda djuren med.
Det brukades också till att skära upp djurhuden; till att
skrapa den, sedan den afdragits; till att genomborra de
benknotor, som man ville på något sätt använda till ett
eller annat, och mycket mera sådant. Elintknifven
utvecklades sedan till mejseln. Enachtenen var det redskap,
med hvilket nya stenvapen och värktyg kunde tillvärkas.
Därvid tillgick det så, att man med en rund sten — som
senare blef iörsedd med gropar för att ge fingrarna säkert
fäste knackade mot ämnet, som man ville forma och
så fick man fram dess grundform. Med samma knacksten,
med en stenmejsel eller något benvärktyg kunde man
sedan ytterligare tilldana eller pryda föremålet. Ewppen
hade också tidigt blifvit brukad af människorna till anfall
och försvar. Men både stenflisan och käppen blefvo mera
användbara, när någon fann på att bilda ett spjut genom
att fästa flisan vid käppen, och på samma sätt fann man
på att skafta de stenar, som brukats till hammare eller
klubbor. Det ena rönet förde till det andra, och
småningom lärde man sig ej blott att ge dessa yxor och bilor
en ändamålsenligare form utan också att göra dem skarpare
genom slipning. Färdigheten att slipa stenarna anses med
skäl beteckna ett sådant framsteg, att fornforskarna
indelat människosläktets liksom hvarje särskilt folks barndom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Nov 23 09:58:10 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/manbarnd/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free