Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Kläder och prydnader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värderades mer än kläderna. Ja, den fanns antagligen
ofta där inga kläder brukades, så som det ännu är fallet
hos en del vilda folk.
Vildarna pryda sig icke blott genom påhängda
smycken, utan de rista in bilder i sin kropp med något
spetsigt instrument, hvarefter man gnider in såren med
färgämnen; denna sed, som kallas tatuering, kan man i
Europa ännu få se hos de flästa sjömän, hvilka sålunda
bära bilder af ankaren, skepp o. d. i huden. Hos vissa
vilda folk är tatueringen en religiös plägsed. Tatuering
användes icke blott till prydnad, utan äfven som
försvarsmedel genom den fruktan, som den var ägnad att inge
djur och fiender. Att helt och hållet måla kroppen i
olika färger brukades också; ibland gjordes ena
kroppshalfvan i en färg, den andra i en annan; ibland målade
man sig fläckig, ibland randig.
Ett annat sätt att pryda sig var kanske, att, som
australnegrerna och andra vilda nutidsfolk, i näsa och
läppar sticka benknotor, pinnar, ringar o. d., samt äfven
att pryda armar, ben och midja med ringar och pärlband
af vilddjurs tänder, ben- och lerkulor m. m. samt gördlar
af fjädrar, musslor, flätvärk, fruktkärnor, skinnbitar
m. m. De europeiska kvinnornas örringar äro en kvarlefva
af vildarnas sätt att pryda sig, liksom också sminket
närmar sig till vildarnas försköningsmedel. Så är också
fallet med de många konstiga hårklädslar, som t. ex.
under detta århundrade kommit i bruk och försvunnit
åtskilliga gånger. Vildarna nedlägga nämligen en otrolig
möda på sin håruppsättning. Somliga åstadkomma en
kamning i form af torn, horn m. m. genom att ingnida
håret med lera och andra liknande ämnen, och därmed
möjliggöres, att det rent af kan modelleras i olika former.
Och om man slutligen till “prydnadsmedel“ äfven
räknar bruket att genom förkrympning ända ifrån
barndomen förvandla somliga kroppsdelars form, t. ex.
hufvudets, som prässas mellan brädlappar, fotens, som
vecklas in i hårda lindor o. s. v., så kunna vi äfven härvidlag
utsträcka jämförelsen, och vi finna då, att de europeiska
kvinnorna också i detta hänseeende bevarat mäst af de
vilda förfädernas smak i fråga om “försköningsmedel“.
Ty att vi hos forna tiders vilda folk med visshet
kunna antaga bruket af många bland de prydnadsmedel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
