Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOliTHEHAUS I FRANKFURT.
205
fanken på henne, som ännu sof där nere i staden.
Ingen vet nu med visshet hvilka de landtliga
omgifningar voro dit han, tillsammans med sin trolofvade —
den firade sextonåriga skönheten från ett rikt
patricier-hem — och annan glad ungdom gjorde de utflykter,
under hvilka han kände sig både lycklig och olycklig
genom den växande vissheten att han, trots sin djupa
förtrollning af Lili, ej ägde någon själens sympati med
henne men framför allt hyste den djupaste motvilja att
genom giftermål binda sig i fädernestaden och vid ett
ämbetsmannalif i dess borgerliga kretsar.
Men från en senare tid i Goethes lif finnes — eller
fanns åtminstone för ej längesedan — ett minne kvar
i omgifningen af Frankfurt, nämligen Die
Gerbermühle som Hans Thoma bevarat i en tafla, hvilken jag
i München sett i enskild ägo, en tafla fylld af den finaste
stämning. Ett enkelt hvitt landthus i en äng vid floden,
omgifvet af några popplar och träddungar, en mild idyll
i hvilken Goethe älskat och diktat. Stället ägdes 1815
af det rika Frankfurter-geheimerådet von Willemer,
hvilken gjort en vacker och själfull ung skådespelerska från
Linz till sin andra hustru och sina barns nästan
jämnåriga styfmor. Denna Marianne, som Goethe här
besjöng som Zuleika, som han älskade och var älskad
af, gaf honom en lyckokänsla så fullkomlig, att han
väntade sig möjligheten af en »ny sådan upplefvelse
endast så som man väntar ett godt vinår: in
Hoffnung und Demuth». Goethe var då ej längre den vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
