Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Sjunde budet - 43. Girighet - 206. De dyrbara ädelstenarna - 207. Den giriges gåfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIRIGHET.
297
ningariia," svarade han, "och jag har hela tiden trott,
att ni skulle komma och taga dem i skärskådande. Om
ni behagar, kan ni efter gudstjensten följa mig till
mitt hem, der jag har dem i mitt förvar. Emellertid
får jag säga er, att om ni ej tycker om dem, kan köpet
gå tillbaka." Med glädje följde hon honom till
prostgården. Presten öppnade dörren till ett rum, hvarest
några sjuka och krymplingar erhöllo nödig vård. "Se
här," sade han, "äro hyacinterna; inunder hafva vi
smaragderna. Näppeligen lär ni finna ädlare stenar;
men som sagdt är, ni kan återfå edra penningar, om
ni ej gillar min smak." Med uppriktig ånger och
blygsel sade fruntimret: "Det smärtar mig, att jag på
detta sätt måste drifvas till handlingar, hvilka kärlek
till Gud och menniskor för längesedan borde hafva
framkallat. Emottag min innerliga tacksägelse derföre, att
ni tvungit mig till fullgörandet af en helig pligt. Jag
fattar nu det allvarliga beslutet att från denna stund
icke fästa hjertat vid jordiska egodelar, utan i dess
ställe använda dem till nödens afhjelpande. Måtte Gud
förläna mig nåd att blifva min föresats trogen.
207. Uen giriges gåfva.
Ps. 28, 7. Herren är min starkhet och min sköld; uppå
Honom hoppades mitt hjerta, och mig är hulpet.
Den fromme Thomas Hobham lefde med de sina i
mycket knappa omständigheter. En afton, då han
hemkom, utan att för sitt arbete hafva erhållit någon
betalning, greto hans hustru och barn efter bröd, till dess
sömnen gjorde slut på deras klagan. Hobham gick i
det klara månskenet bort till ett ensamt ställe, för att
i lugn öfvertänka några bibelspråk rörande Herrens
löften till sina utkorade barn, och fördjupade sig så i
dessa fromma betraktelser, att han glömde alla sina
bekymmer. Då han efter en timme återvände till
hemmet, fann han der, till sin förvåning, ett bröd och ett
stycke kött. Som han icke kunde förstå, hvarifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
