Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Första Artikeln - 49. Guds försyn - 236. Knappnålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
BES APOSTOLISKA BEKÄNNELSEN.
serligen mycket hellre arbeta," svarade den lille, "men
jag har ej fått lara något handtverk, och är för liten
att såga ved eller tröska. Min far dog för 3 veckor
sedan, och som min stackars mor ej eger en enda
brödkaka, hafva mina arma små syskon på länge ej
fått något att äta. Jag kunde icke längre uthärda
att se mamma gråta, hvarföre jag begaf mig ut att
begära någon hjelp; men af de flesta har jag ej fått
annat än hårda ord ; en bonde gaf mig väl i går på
morgonen litet mat, men sedan har jag ingenting
erhållit." Rörd af gossens enkla och barnsliga
berättelse, tog köpmannen ur fickan en 50-öring, sägande:
"Se der har du; gä nu till boden derborta i hörnet
och köp för hälften bröd åt dig och dina syskon, och
lemna mig tillbaka återstoden." — "Gud löne eder
för er godhet," sade den lille och skyndade bort. "En
tjugofemöring hade varit mer än tillräckligt,"
brummade den vresige bodbetjenten. "Jag tycker mig
höra, huru han skall skratta åt er lättrogenhet. Han
lär icke bry sig om att, såsom ni befallde, komma
tillbaka med pengarna." — "Gossens ärliga utseende
ingaf mig helt andra tankar," svarade Richter. Efter
en kort stund kom barnet springande med ett stort
rågbröd i den ena och de öfverblifna pengarna i den
andra handen. "Se der, käre, gode herre, hvad som
blef öfver!" utropade gossen, så andtruten, att han
knappt förmådde tala. "Låna mig nu en knif, så jag
får skära en skifva af det sköna brödet."
Bodbetjenten, hvars hjerta så småningom uppmjuknat, framtog
ur fickan och räckte honom sin egen fällknif. Sedan
barnet i största hast afskurit ett stycke, lade han det
så väl som knifven ifrån sig, hopknäppte sina magra
händer och uppläste andäktigt efterföljande korta bön:
"Käre Herre Jesu! sitt med mig till bords och
välsigna hvad du gifvit mig!" Barnets enfaldiga fromhet
gjorde på köpmannen ett så djupt intryck, att han
omedvetet hopknäppte händerna, under det han med
innerlig tacksamhet tänkte först på sin egen ungdom,
hvilken ej heller varit fri från brist och bekymmer,
sedan på den hjelp, goda menniskor ofta bevisat ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
