Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det Heliga Dopet - 79. Dopets kraft och betydelse - 385. Juden Josefs dop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOPETS KRAFT OCH BETYDELSE.
579
.Juden Josefs dop.
Ap. G.. 8, 37. Philippus sade: om du tror af hela ditt
hjerta så må du blifva döpt. Kamereraren svarade
och sade: Jag tror Jesus Christus vara Guds Son.
I fjerde århundradet lefde i Cesarea en jude, vid
namn Josef, hvilken i naturens hemligheter egde så
djup insigt och i läkarekonsten så rika erfarenheter,
att ingen i landet kunde mäta sig med honom. Bland
annat hade han i sjukdomars gång och utveckling en
så förunderlig klar blick, att han af pulsens rörelse
och andra tecken, fyra, ja fem dagar förut, kunde
bestämma timmen för den sjukes död. Denna ovanliga
skicklighet gjorde honom till ett föremål för andra
läkares afund och hat, hvaremot ställets fromme och
nitiske biskop, Basilius, hvilken i ungdomen sjelf idkat
naturvetenskaperna, mycket gynnade och ofta besökte
honom. Änskönt de icke hade samma tro, voro de båda
utmärkta männerna goda vänner, och på denna vänskap
grundade Basilius icke allenast en önskan, utan ett
fast och lefvande hopp, att Josef, innan Gud kallade
någon af dem från detta lifvet, skulle, såsom han sade,
genom den Helige Ande kalla Jesus en Herre och i
den treenige Gudens namn blifva döpt i Honom. Hvarje
gång Basilius yttrade detta hopp, svarade Josef, att det
visserligen aldrig skulle gå i fullbordan, alldenstund
han i sina fäders tro ville lefva och dö. Ehuru den
fromme biskopen på allt sätt sökte bevisa, att
Christus var A och O, begynnelsen och ändan, alla
menniskors sanna, längtan och hopp, lagens fullbordan, den
utlofvade Messias, i hvilken alla slägten på jorden
skulle välsignade vara, förblef Josef obeveklig i sin
mening och hans öra tillslutet för sanningen.
Då Basilius några år senare insjuknade och sjelf
kände sitt slut nalkas, skickade han efter Josef för
att, såsom han sade, rådfråga honom angående sin
sjukdom. Josef kom, betraktade den döende samt
kände honom på pulsen, och då Basilius med ett ljuft
leende frågade hvad han tänkte om hans tillstånd, till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
