Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Organisationsbildningar bland lokomotivpersonalen före tillkomsten av Sveriges Lokomotivmannaförbund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än i dag och kunde alltså 1932 fira sin 50-årsdag. Den 31 dec. 1931
var medlemsantalet 115 och kassans samlade tillgångar utgjorde kronor
36,464:28.
En av de föreningar från 80-talet, som visat sig livskraftigast och
som för våra dagars järnvägsmän av alla grader spelar en betydande
roll är den år 1883 bildade understödsföreningen, numera ombildad
till "Livbolaget Svenska Järnvägsmännen" och "Svenska
Järnvägsmännens brandförsäkringsförening". Initiativet till dessa föreningar
togs i början av år 1883, då man samlades till ett möte i Södertälje
för att diskutera frågan om vad som borde åtgöras för att få
personalens ekonomiska och andra frågor lösta. Det är inte alls
omöjligt, att initiativtagarna till detta möte siktade på någonting
mera än tillskapandet av enbart en hjälpkassa av det då vanliga
slaget. Resultatet av mötet blev emellertid, om inte precis
omedelbart så dock snart därefter, bildandet av understödsföreningen. Det
må nu hava varit huru som helst med de ursprungliga planerna
visavi föreningens uppgifter, men att yrkanden sedermera restes på
ombildning efter mera fackliga linjer av föreningen är känt. Så
förelåg vid årsmötet i Stockholm år 1897 en motion från en medlem
med yrkande att en överstyrelse skulle tillsättas för de olika
föreningarna (nästan varje befattningshavargrupp vid S. J. hade
nämligen då hunnit bilda sin speciella förening). Motionären anförde
bl. a. att understödsföreningen hade visat sig vanmäktig som
"fackorganisation". Nå, motionen avslogs av årsmötet och föreningen
fortsatte sitt arbete efter de linjer den från början slagit in på.
SVENSKA STATSBANORNAS LOKOMOTIVFÖRARE- OCH
-ELDAREFÖRENING.
Det var i början av 1890-talet frågan om bildandet av en allmän
sammanslutning för lokförare och -eldare vid statens järnvägar på
allvar uppkom. Tanken härpå hade visserligen långt tidigare väckts
– den torde hava dryftats man och man emellan under ett tiotal
år – men först nyssnämnda år var den mogen för ett förverkligande.
Man sammankallade i slutet av året intresserade lokmän till ett
gemensamt möte i Göteborg för att närmare diskutera saken. Ombud från
olika delar av landet hade mött upp och det visade sig råda full
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
