- Project Runeberg -  Svenska och finska medicinalverkets historia 1663-1812 / Tredje delen /
338

(1891-1893) [MARC] Author: Otto Hjelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

338

några märkelig a re rättsfall.

vara vanskeligt, att förneka möjligheten af sentida förlossningar på den
grund att djuren hvart och ett i sitt slägte hafva sin vissa tid att föda,
utom hvilken de icke gå. Retligheten (irritabiliteten) i lifmodern kan
efter collegii tanke vara olika och i följd deraf kan man tänka sig, att
en qvinna går något längre än en annan med sitt foster. Trovärdiga
bevis på sentida förlossningar finnas mångfaldt upptecknade i litteraturen.
I anledning af allt detta, som är anfördt om sena förlossningar, så tilltror
sig ej kongl, collegium hafva tillräckeliga skäl, att förklara Anna
Månsdotters barn, som lion framfödt på 12:te månaden efter mannens död,
för oäkta, isynnerhet som lion haft stark liknelse till barnwärkar den
rätta tiden och inga skäliga misstankar emot hennes uppförande kunnat
gifvas, men många af de i början utur acterne anförde omständigheter
aldeles äro för henne».

Detta sitt utlåtande afgaf kollegium, utan att afbida det yttrande,
som artis obstetriciæ professorn Dav. Schultz på begäran inlemnade
den 2/12 1766, sedan han tagit noggrann kännedom om
ransaknings-handlingarna i målet. I detta betänkande yttrade ban: »I betraktande
af dessa bevittnade omständigheter kan ocli bör jag efter ed och samvete
ej annat än för min del förklara det således framfödda barnet för oäkta
och denna qvinnas föregifna sena förlossning för bedräglig». Sedan
lägersmannen, gårdens dreng, erkänt sitt förhållande till qvinnan, dömdes
lion vid häradsrätten den 11/5 1767 för lönskaläge.

Anmärkningsvärdt nog trodde sig Wahlbom böra vidhålla sitt en
gång lemnade intyg och försvara riktigheten af sin attest. De angrepp,

’) Några exempel på collegii medici uppfattning af dessa spörsmål må anföras.

I sitt betänkande om en qvinna, som enligt uppgift gått med foster i 45 veckor, yttrade
kollegium den ls/7 1706, »att när modern är sjuklig, hafver något länge sin månadstid,
medan hon går hafvande eller något annat förhiuder sig infinner på hvad sätt det ock
vara må, som kan minska och förtaga fostrets nähring och underhäld, så kan det hända
att qvinnan går någon tid öfver den vanliga födelses termin, men bör ställas inter raro
contingentia och kan aldeles eij hållas för någon emot naturen stridande oinöjelighet».
Den "/„ 1721 fann kollegium vid skedd förfrågan det vara öfveraaturligit» att föda barn
öfver 40 veckor. Den "/, 1741 förklarade kollegium ett barn, som föddes 10 månader
och 10 dagar efter fadrens död, för äkta och lagligt, »emedan födslotiden för vissa
naturliga orsaker skull kan så väl postponeras, som anteponeras och i ransakningen
anföras omständigheter, som kunna ge anledning till födselns längre utdrägt*. Ännu
1782 förevar i kollegium frågan om ett barn kunde anses som äkta, dä mannen varit
borta öfver ett år (collegii medici protokoll den "/,, 1782).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:34:37 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/medhist/3/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free