Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Den patologiska anatomien och läran om sjukdomsorsakerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den centrala ställning inom de medicinska
vetenskaperna, som Virchow sålunda tilldelade den
patologiska fysiologien, gjorde att han med vaket öga följde
med alla de olika medicinska specialgrenarnas
framsteg, för att dymedelst i största möjliga grad
sammanhålla dem till den verkliga enhet, de i trots av all
specialisering likväl bilda. Härigenom och genom de
omfattande arbeten, han, utgående från denna allmänna
uppfattning, utförde, blev Virchow i stånd till att på
den medicinska vetenskapen i dess helhet utöva ett
dominerande inflytande av den mest genomgripande
betydelse.
Sitt fullödigaste uttryck fick Virchows uppfattning
av den vetenskapliga medicinen i hans framställning
av cellulär patologien (1858), där han lika litet som i
andra arbeten inskränker sig till sitt specialområde,
utan därjämte behandlar frågor, som också för
uppfattningen av de normala processerna hos de levande
varelserna äga den största bärvidd. Med detta arbete gjordes
sluträkningen med den urgamla, alltjämt uppträdande
uppfattningen, att orsaken till sjukdomarna uteslutande
låge i förändringar av beskaffenheten hos kroppens
safter. Tvärtom måste, alldenstund cellerna och
cellderivaten utgjorde de anatomiska och fysiologiska
enheterna i kroppen, också de i denna uppträdande
sjukliga processerna avspelas i dem. Med andra ord,
sjukdomsprocesserna bero främst på rubbningar i cellernas
och vävnadernas verksamhet, och dessa rubbningar
måste naturligtvis i sin tur kunna giva upphov till mer
eller mindre långt gående förändringar av vätskorna.
Anmärkningsvärt är att Virchow, särskilt med
hänsyn till att vid cellbildningen en cell överför den för
livet utmärkande rörelsen på en annan, icke drager sig
för att med namnet livskraft beteckna denna
rörelses orsak. Enligt hans uppfattning kunde
livsföreteelserna icke förstås helt enkelt såsom ett vittryck av
de i materien inneboende naturkrafterna, varför han
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
