Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Lifsmedlen - 1. Animaliska näringsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kännetecken pä godt och sämre kött. 269
ett blekare utseende samt är mjukt och fettfattigt. Sådant kött
lemnas af allt för unga djur eller för gamla och bristfälligt närda,
men för öfrigt fullkomligt friska djur samt af bättre närda djur,
som man nödgats slagta för yttre skador, icke smittosamma eller
för’ menniskor och djur på annat sätt farliga sjukdomar.
Skämdt kött igenkännes allra säkrast på lukten, men är der-
jemte vattnigt eller smörjigt med porös snittyta, hvari ofta synes
en slemmig eller var liknande vätska, och grönaktigt färgad bind-
väfnad. Om en bit misstänkt kött hackas i små stycken, hvilka
doppas i varmt vatten, upptäckes lättare elak lukt. Ett annat
sätt är att sticka en lång tunn knif eller spetsig trästicka in i
köttstycket ända till benet och sedan lukta derpå. Mycket blekt
kött är ett tecken till att djuret varit blodfattigt och att köttet
.
icke är kraftigt; orsaken till blodfattigdomen kan ligga i betänk-
liga sjukdomar. Djupt purpurröd eller blåaktig färg hos köttet
angifver, att djuret icke blifvit slagtadt utan sjelfdött. Sjukt kött
är mjukt eller sladdrigt och låter vid tryck rikligt med saft af
alkalisk eller neutral reaktion utträda.
Förutom all den säkerhet mot sjukt eller dåligt kött, som
lemnas oss genom farsotspolis, praktisk djurhygien och köttbe-
sigtning, återstår för den enskilde ännu ett medel att förebygga
möjlig skada eller fara genom förtäringen af djuriska födoämnen.
Som nemligen de flesta skadliga ämnen, i synnerhet djurparasiter
och sjukdomsfrön i kött och köttvaror förstöras eller göras overk-
samma genom olika berednings- och *
behandlingssätt, sä kan så-
som en allmän regel uppställas, att animaliska lifsmedel aldrig
eller så litet som möjligt böra förtäras i rått skick. Många på
nyare tider brukliga berednings- eller konserveringssätt af dju-
riska födoämnen leda icke med samma säkerhet som det fordom
använda långsamma förfarandet till förstöring af alla sjukdoms-
ämnen. Det är derför också rådligast att så vidt sig göra låter
först använda dessa födoämnen, sedan de underkastats inverkan
af en högre temperatur. Efter längre eller kortare tids förlopp
oskadliggöras sålunda djuriska parasiter, biåsmaskar, trikiner, re-
dan vid en temperatur, som öfverskrider 45 till 60°, växtparasiter
åter vid värmegrader från 50° till kokpunkten, hvarvid vi likväl
icke kunna med visshet afgöra, om de äfven förstöras i sitt s. k.
framhärdningstillstånd., och slutligen de lösliga fermenten eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
