Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
likaså ensam och hjälplös som hon; han klängde sig fast
vid henne, han också, likt en drunknande.
Han hade lagt ena handen om hennes hufvud och
vaggade det, med den andra strök han henne sakta öfver
håret.
Åter hade hon småleende slutit ögonen till hälften
och andades allt saktare, men hon ville inte somna, rädd
att han då skulle gå ifrån henne. Och i halfslummern
tycktes det henne, att hon var på Pokrovskoje, en
trettonårs flicka i kort hvit klänning, och att hon och hennes
bror, hennes hjärtas brudgum, sutto tillsammans vid
dammen bakom drifhuset och läste den gamla kära,
hemska sagan:
Slut är vägen, kom Ludniihi.
grafven bjuder oss sin hvila.
Täcke är oss gröna kullen,
ljuf är slummern djupt i mullen.
— Pappa. .. Yalesjka! — hviskade hon i
halfslummern.
Och hvem som var fadern och hvem som var hennes
hjärtans kär kunde hon inte längre reda ut. De voro
ett. Och hon älskade dem båda med en kärlek.
IY.
Trots att han gjorde narr af Araktsjejev, kände sig
furst Valerian hemsk till mods vid tanken på att nödgas
möta honom.
Han visste, att tsarens gunstling innehade blanketter
med dennes namnunderskrift. Efter behag kunde han
ifylla dem med utnämningar, ordensutmärkelser eller domar
lydande på fästning, förvisning, straffarbete. Han kunde
också skymfa och kroppsligt misshandla — man stod
fullständigt värnlös.
— Jag är tsarens vän, — brukade han säga, —
och det är bara hos Gud folk kan klaga på mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
