- Project Runeberg -  Alexander I /
276

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.276

du har magrat. Hur många gånger har jag inte sagt dig,
att du måste äta löskokta ägg. Många, många ägg: tre
ägg till frukosten, tre ägg till middagen, tre ägg till
kvällen. Då skall du få se, att du blir kurant som jag .. .

Det blef svart för kejsarinnans ögon vid det där
pladdret, den vanliga värken i vänstra tinningen inställde
sig, och det lät som om en kaffekvarn slamrat i hufvudet.
Men ingenting var att göra; det var blott att tiga och
lida, tills det tog slut.

I angränsande rum hördes steg och röster.

— A där är de! Kom hit, mina barn, kom hit! —
ropade mamman.

Storfurstarna Nikolaj och Michajl Pavlovitsj,
storfurstinnorna Alexandra Feodorovna, Elena Pavlovna och
Maria Pavlovna kommo intågande i gåsrad. Kyssar
växlades, och sedan satte de sig, moltysta. Endast
änkekejsarinnan pladdrade oafbrutet. Förgäfves sökte kejsaren
afbryta henne. Han blott grubblade öfver hur han skulle
bli gästerna kvitt.

Alla voro illa till mods och kände förtviflad
van-trefnad. Storfurstinnorna sågo ut som om de nyss blifvit
uppdragna ur sjön. Storfurstarna sutto stela och
högtidliga och långa i ansiktet — Nikolaj Pavlovitsj, Nixe, rak
och smärt som en tall, med ovanligt regelbundna drag
men med ett så ilsket ansiktsuttryck som om han
beständigt varit gramse öfver något: »en Apollo med tandvärk»,
hade någon sagt om honom; Michajl Pavlovitsj, Michel,
godmodig och klumpig, en riktig marknadsbjörn.

— Nixe, Michel, hvar är ni V — Mamman såg sig
om efter dem. — Ack hvad ni är odrägliga! Så där är
det alltid: de klämmer in sig i en vrå och sitter och
mol-tiger. Det är för dig de är rädda, Lise. Hos mig i
Pavlovsk för de ett lif, så bevara mig väl! .. . .Seså, kom
hit, kom hit, kavaljerer, och underhåll damerna.
Alex-andrine, Helene, stackare, så’na oartiga män ni ha.

Bägge två reste sig som på kommando. I de äldres
närvaro skickade de sig alltid som ett par kadetter hemma
på permission.

— Hur skall jag bära mig åt med dem? De är
rent omöjliga, jag har inga händer med dem, — fortsatte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/merealex/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free