Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
klättrande fåglar och dess första sektion innesluter de egentliga
hackspettarna med två tår framåt och två bakåt, den andra åter fåglar med
normala fötter. Den ifrågavarande klassen är sålunda ej naturlig i
nutida mening, men den gör dock tjenst betydligt bättre än det af Linné.
senare skapade konglomeratet »Pico?», som fick innesluta kråkfåglar,
hackspettar etc.
Den åttonde och sista klassen indelas hufvudsakligen efter näbbens
form och stjärtens skapnad i tre sektioner. Endast den sista af dessa
kan anses som en i stort sedt naturlig grupp, då den hufvudsakligen
bildas af sparffåglar. Utom dylika innesluter den dock sidensvansen och
tofsmesen. Om den senare har emellertid Linné gjort det riktiga tillägget,
att den borde snarare föras till mesarna. En annan rättelse, som Linné
i ett senare tillägg gjort inom denna klass är, att ban påpekat, att
strömstaren ej är någon trast, ehuru den till en början kommit att
införas bland trastarna. I senare arbeten förde Linné strömstaren till
Sturnus, kanske till följd af af det svenska namnet, men det innebar ej
någon förbättring. Det är lätt förklarligt, att en del småfåglar skulle
valla Linné åtskilligt hufvudbry genom sina olika dräkter. Detta, är i
synnerhet fallet med bergfinken, som uppföres två gånger och dessutom
delvis åsyftas en tredje gång tillsammans med bofinken, som dock äfven
intager ett särskildt nummer. Göken anföres under tre, koltrast,
sånglärka. snösparf, gråsiska och möjligen ärtsångare under två nummer. I
de flesta fall är detta upprepande beroende på, att Linné ej vågade
förena vissa litteraturuppgifter med hvarandra eller med egna iakttagelser.
Detta är ju för öfrigt lätt förklarligt, da de beskrifningar, som voro
honom tillgängliga, ofta voro belt korta och den ene författaren lade största
vikt pä en karaktär den andre på en annan. 1 vissa fall kunde Linné
ej identifiera fåglarna på Rudbecks planscher, utan uppställde en art
efter planschen och en annan efter den fågel han observerat. Detta gäller
t. ex. om gråsiskan. En fågel, som beredde Linné mycket besvär, var
lafskrikan. Här i detta förstlingsarbete tyckes ban till en början ha
antagit den ha släktskap med staren. Men snart var han mera böjd att
föra den till trastarna, i det att dess roströda stjärt föreföll honom tyda
på frändskap med den sydeuropeiska stentrasten. I tionde upplagan af
Systema natura? kom den dock in under släktet Corvus, fast ännu
alltjämt med citat, som häntydde på stentrasten.1
Märkligt 110g är att Linné redan på detta tidiga stadium hade
hunnit sammanblanda rödvingen och sångtrasten, i det att ban säger på tal
1 Ovissheten angående denna lagels systematiska ställning fortfar dock
alltjämt, så att Linné i Syst. nal., ed. XII, 1766 förde den till släktet Lartius. I Iter
Lapponicum säges doek alldeles riktigt om samma fågel »referri potest ad Glandarium".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
