Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framme vid huvudgärden stod släkten, alla med
knäppta händer. Det var inte så ofta. På ett litet
avstånd sköterskan och läkaren.
Plötsligt slår den gamle upp ögonen. De äro stora
och vidspända. Händerna plocka på täcket. Läpparna
mumla. Sköterskan och läkaren skynda fram.
Som om med ens krafterna återvänt, vrider han på
huvudet, mönstrar var och en av de närmaste,
upptäcker sedan Ankar borta vid dörren och säger med en
röst, som låter likt ett eko av den forna, mullrande
stämman:
»Kom — närmare — Viktor.»
Ankar smyger på tå fram till bädden. Sedan, vänd
till sköterskan:
»Hjälp — mej — upp — från — kudden —.»
Doktorn och systern resa honom i sittande ställning.
Allt är frid. Endast den döendes rosslande
andhämtning stör tystnaden.
Nu sträcker han ut sin ena hand mot sonens, den
andra mot Ankars, lägger sedan dem tillsammans och
säger, högt och tydligt, utan ansträngning:
»Delen — bördan — och — ansvaret —.»
Och till hustrun:
»Ge — mej — en — bibel — att — att — hålla — i.»
Fru Agnes lägger den gamla nötta boken i den
kraftlösa handen, som kramar om pärmarna, så det glansiga,
torkade skinnet över knogarna hotar att brista.
Huvudet glider tillbaka mot kudden.
Men än en gång reser han sig — reser sig av egen
kraft, de nu omtöcknade ögonen stirra rakt ut, som
om de såge en syn och rösten kommer som från
fjärran:
»Jag — ser — hamnen — hela — den — stora —
hamnen — den — växer — och — växer — jag —
hör — jag — hör — hur — arbetet — brusar — och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
