- Project Runeberg -  Svenska national-drägter /
19

(1845-1849) [MARC] Author: Robert Wilhelm Ekman, Gustaf Henrik Mellin - Tema: Textiles
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DALARNE. 9. DOPET

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

darrning. ”Hon söker dig, Katred, för att fråga dig» om du har
ännu en lisskulla att släppa åt henne.”

”Jag rådde icke för att barnungen sprang ifrån mig till
skogen. Men du kan då aldrig låta bli att tala om den
eländiga olyckan.”

Med dessa ord gick Katred ifrån sin man. Matths
deremot körde efter några ögonblicks tvekan ut åt åkern.

Medan Katred var sysselsatt med sina sysslor i
ladugården, hörde hon emellanåt besynnerliga toner som tycktes
småningom närma sig, så att de slutligen ljödo liksom alldeles
invid knuten. ”Den galna Marit kommer hit,” sade Katred för
sig sjelf, med en viss rysning. Hon gick derefter ut, oroad
deröfver att en vansinnig menniska infunnit sig på gården.
Så snart hon blef varse den olyckliga, som med rullande ögon
och förvridna drag stirrade på henne, tog hon bestört ett steg
tillbaka.

Men Marit hade känt igen henne. Hon närmade sig med
en bedjande åtbörd. ”Katred” sade hon, ”slå mig icke, Katred,
jag är så hungrig: gif mig litet mjölk! Förr gaf du mig alltid
något.”

Katred besinnade sig.” Ger jag henne något,” sade hon för
sig sjelf, ”så kommer hon nog igen en annan gång.”

”Gif mig ett stycke bröd, Katred,” återtog den arma, ”jag
har nu på flere dagar ej förtärt annat än frusna lingon, som
jag krafsat fram under snön.”

”Gå din väg, Marit,” ropade Katred med häftighet, ”jag
har intet bröd att gifva åt en barnamörderska. Om du icke
genast går din väg, så skickar jag efter länsman: han skall
sätta dig der hvarken sol eller måne lyser.”

Den vansinniga bäfvade tillbaka. ”Vill du sätta mig i
fångatornet igen,” sade hon darrande, ”men storfar skall hjelpa
mig.”

”Storfar år död,” hinskrattade Katred, ”det var väl att
gubben dog, så att vi fingo sälja den gamla magra gården, nu
skall det icke mera gå som i Michiols dagar.”

”Hvad säjer du Katred,” utropade den vansinniga och trådde
henne hastigt närmre, under det ett besynnerligt leende spridde sig
öfver de förvridna dragen, ”säj, Katred, har du slagtat storfar?”
Katred flög tillbaka medan en rysning ilade öfver alla
hennes lemmar. ”Hvad säjer du, usling,” ropade hon, ”tror
du att jag är en mörderska som du?”

Då flög åter hastigt öfver Marits drag en ny förvandling.
Hennes ögon gnistrade af raseri, och hon lyftade sin magra
arm hotande mot Katred. ”Du,” ropade hon, ”du har alltid
varit elak, men nu, om du har slagtat storfar, så skall jag
märka dig. Är storfar icke derinne, så frågar jag icke det
minsta efter er öfriga.”

Nu fann Katred, att här skulle blifva en strid. Hon
begynte derföre ropa af alla krafter. Men Marit lät icke
återhålla sig. Med den för vansinniga personer egna vildheten,
kastade hon sig öfver Katred, grep henne i håret, och
tilldelade henne flera slag.

Men hastigt räddades Katred undan en vidare våldsam
behandling, genom det plötsliga ljudet af en lur, hvars
genomträngande toner skallade ifrån skogsbrynet. I ögonblicket
släppte Marit sin motståndarinnas hår, och tog ett språng åt sidan.

”Du har ljugit, Kalred,” ropade den vansinniga, ”Michiol
är derinne, nu kan jag icke slagta dig. Men när du icke
mera har honom qvar, då skall jag komma. Säj mig till då,
Katred, så skall jag gerna komma och slagta dig.”

Med dessa ord, sprang kullan, jagad af alla sitt vansinnes
andar, bakom stugan, och försvann i skogen.

Katred hade knappast hunnit fullkomligt återvinna sin
sansning, innan en ung man med lur i handen inträdde på
gården.

”Är det du, Anders?” utropade Katred, och moderskänslan
uppfyllde den eljest så hårda qvinnans bröst med en sällsam
glädje.

”Guds fred, mor,” svarade den unge mannen, ”nu är jag
här. Jag hörde af Jan Ols Erik att far ville tala vid mig,
derför har jag gått hit.”

”Ja, det är om hemmanet,” återtog modren, ”far och jag
behöfva nu komma till ro.”

”Får gå,” svarade han muntert, ”om far och mor icke äro
alltför obilliga, så tör jag väl gå ut med undantaget. Hejsan
Elin, då skall snart vårt bröllop stå!”

Auders hade ingen aning om det uppträde, som just
genom hans ankomt slutades, och Katred ansåg det onödigt att
upplysa honom derom. Hon teg dermed äfven för Matths, då
han hemkom. Föräldrarne afhandlade derefter med sonen den
öfverenskommelse hvarmed de samteliga borde blifva
tillfredsställda.

Jemt ett år efter det uppträde som förefallit med Katred,
stod hon åter på gården, men med helt andra tankar. Nu
var det åter hon, som bestyrde om husets angelägenheter, men
detta hennes bestyr var endast tillfälligt. Hon var nu matmor
endast så länge hennes sonhustru icke sjelf förmådde vara det.
Ur stugan trädde i detsamma den unge mannen, hennes son.
Hela hans ansigte var en afbild af vårsolen, så sken det af
glädje och tillfredsställelse.

”Kom in, mor,” sade han, ”rättnu vill presten börja.”
Katred stod orörlig och såg på honom.

”Skynda er, mor,” återtog Anders.

”Kom hit, Anders, jag har några ord som jag vill säga
dig,” yttrade modren.

Med ett visst uttryck af nyfikenhet, gick sonen fram till
henne.

”Hör på, Anders,” fortfor Katred, ”du har nu snart varit
gift ett år. Din hustru kände icke stort till hur det skall
vara vid ett hemmansbruk; men du kan icke neka, att jag
redligen har visat henne i allo till rätta.”

”J har gjort som en hederlig qvinna och en bra mor.”

”Och skulle hädanefter så tillgå, att det blefve dig tungt
med undantaget, så skall far icke behöfva märka det, ty jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:27:51 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mghdragt/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free