- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
564

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vågat hos prostinnan begära en tillåtelse, hvarigenom
jag fått någon tid ostörd lefva för mina drömmar,
mina minnen! Detta ställe ¨är ett heligt rum.»

Grefvinnan betänkte sig, innan hon svarade: »Det
är mitt barndomshem och derföre för mig dyrbart. Jag
känner mig glad att det kunnat behaga äfven den, som
en gång riddat mitt lif.»

Detta minne, hvilket på en gång gaf Birger rätt att
framträda såsom en ungdomsvän, uppfyllde honom med
glad förtjusning. »Hvar skulle jag finna en skönare
punkt på jorden än här?» sade han. »Jag besökte denna
lilla idylliska koja just i en stund, som för
grefvinaan Lillienstedts hela lif var af den största
betydelse.»

»Ack, herr Birger,» sade hon sakta — »det var ju
så jag kallade den, som visade den arma, föraktade
tiggarflickan välvilja — jag har genomlefvat oändligt
mycket sedan dess, jag har förlorat min syn, så att jag
numera ser endast natt omkring mig; men minnet af
den stunden står dock i ofördunklad klarhet för mig.
Jag kunde då icke tacka herr Birger så, som jag borde
— jag kan del ännu icke. Det var herr Bergman som
skaffade oss den hjelp vi behöfde; det var herr Bergmans
rådighet som återkallade oss alla till lif.»

Bergman kände en ilning genom sitt innersta. »Dessa
minnen, fru grefvinna, äro mitt lifs dyrbaraste!»

»Tant, söta tant,» inföll Ada, »der vexa förgätmigej
vid den der bäcken — får jag plocka dem?»

»Jag skall följa med lilla Ada!» sade grefvinnan.
»Plocka en blomma, en förgätmigej åt mig också, Ada!»

»Får jag lof att leda fru grefvinnan?» frågade han
dristigt. »Medan den lilla fröken plockar blommorna,
får jag leda fru grefvinnan?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0564.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free