Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wiwalt höll sig vid hennes sida, men märkte
snart att hennes häst var öfverlägsen hans...
Än sen — han kunde ej lättare komma ur
klämman än genom att förlora vadet!... Och när de
närmade sig målet, var han redan en hästlängd
efter.
"Potz Sacrament."
I samma ögonblick hon släppte tyglarne för
att med båda händerna gripa hatten, gaf han sin
häst sporrarne och var i ett språng jämsides med
henne. De hade stören emellan sig, och båda
sträckte händerna efter bytet.
Hon tog det.
“Hej da!" ropade hon.
De voro förbi stören. Men i detsamma gled
Mickel intill Malcolfus’ sida, och Wiwalt böjde sig,
grep jungfrun om lifvet och lyfte henne ur sadeln
utan att hon hann göra motstånd, utan att hon
ens visste, hvad som händt, innan hon satt på
sadeln framför honom med hatten i famnen och
med ett utrop af förskräckelse gömde ansiktet i
sina händer.
“Nådig Jungfru", hviskade Wiwalt i hennes
öra, “jag lärer ändock komma med hatten tillbaka
till gården och med skön Jungfrun därhos! Er
Herr fader står på trappan och väntar, att jag
skall komma med en räf från jakten — menar I
ännu, att han prutar på skottpengarna?"
Han visste ej rätt hvad han sade. Men dessa
ord hade bränt på hans tunga, alltsedan han red
från Björkeberga. Och hans visste ej heller, hvad
han gjorde. Ty jungfruns stolta förtroende hade
afväpnat hans hämndlystnad, och hennes rena
hjärtelag hade kommit hans svartsjuka på skam.
Men dess tyngre hade försakelsen af den förbjudna
frukten blifvit och dess hetare begäret därefter.
Då hade han bekänt sitt falska namn och frestat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
