Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— William, sade hon ändtligen sakta, litet
ängsligt osäkert. Jag vet, att du igen tänker
på Augustus. Hvad tänker du?
Han kom sig inte strax för att svara.
— Å, jämrade hon sig i plötslig förtviflan
— liksom jag inte visste, hvad du tror!...
Hvad vi alla tro... Han är ju inte som andra
barn — jag vet det... jag kan ju själf se det.
Och du menar, att... att det är min skull...
— Carolinel Han böjde sig ned öfver
henne, tog henne hårdt i bägge skuldrorna
och tvang hennes blick in i sin. Caroline —
jag tror ingenting. Så sant mig Gud hjälpe, jag
försöker inte tro någonting. Jag försöker att
tro detsamma som du.
— Å, hviskade hon bittert, i det hon
smärtsamt slöt ögonen, som redan voro fulla
af tårar. Detsamma som jag... Jag vågar
ju ingenting tro ...
Han satte sig på stolens armstöd,
klappade henne sakta på hufvudet och strök henne
ömt gång på gång öfver det mjuka blonda
håret.
— Se på mig, Caroline... Hon vände sig
emot honom, och höjde långsamt ögonen — ett
par tårdränkta, förtviflade och bedröfvade
ögon. Men hennes blick var öppen som ett
barns, trohjärtadt hjälpsökande och
förtröstansfull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
