Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medan den gamla frun inne i sitt eget förmak
försökte roa lille Augustus, stod Lady Caroline
borta vid fönstret, som vette utåt parken. Hon
hade vändt ryggen åt svärmodern och stod och
ritade frånvarande med pekfingret på rutan.
— Men var det inte din mening att fara
ut, Caro?... Augustus blir väl otålig.
— Han blir aldrig otålig, grandmama...
hon vände sig långsamt om. Jag kan inte
uthärda att vara ensam jämt och ständigt. Jag
önskar William snart kunde komma hem.
— Men min söta flicka... du har ju varit
gift i hela sju år nu och måste sannerligen lära
dig att någon gång undvara din man...
— I hela sju år!... Som om det hade
något att säga! När William inte är hemma, är
jag i stånd att vända upp och ner på hela huset
— på hela London — att göra de värsta
galenskaper — bara för att få tiden till att gå.
Lady Melbourne satt och smålog, med sina
vackra ögon fästa på Caroline. Hon var svag
för henne och Caro måste själf veta det...
Kanske behöfde hon nu bara säga ett ord för att
få hela hennes förtroende. Kanske väntade
hon bara på det, stackars liten... Och ändå
— man kunde inte vara nog taktfull och
försiktig i sådana saker. Isynnerhet gent emot
Caroline, som ibland af pur perversitet och
motsägelselust gjorde precis det man varnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>