Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stewarden lämnat rummet och Michaels ivriga nos
var en tum från den förbjudna läckerheten, men
då Kwaque på lek lutade sig fram och tog efter
köttbiten, fick han sig ögonblickligen ett bett i
handen av Michaels tänder.
Ingen av de konster han så gärna gjorde för
stewarden, ville han någonsin göra för Kwaque,
fastän denne alls icke var elak eller kitslig. Saken var
den att Michael alltifrån sin spädaste ungdom hade
fått lära sig att skilja mellan svarta och vita
människor. Svarta människor voro alltid de vitas
tjänare, det var åtminstone hans erfarenhet; och de
voro alltid föremål för misstankar, alltid fallna för
att göra ofog, och de måste noga vaktas. En hunds
förnämsta plikt var att tjäna sin vita gud genom
att hålla ett vaksamt öga på alla svarta som funnos
i närheten.
Michael tillät emellertid Kwaque att passa upp på
honom, ge honom mat, vatten o. s. v., först då
stewarden var frånvarande för att sköta sitt arbete,
och sedan när som helst. Ty utan att tänka på sakjen
förstod han att vad Kwaque än gjorde för honom,
vilken mat han än satte för honom, så kom det
icke från Kwaque utan från Kwaques husbonde,
som också var hans husbonde. Men Kwaque hyste
intet agg till Michael och var själv så intresserad
för husbondens bästa — husbonden som räddat hans
liv den där förfärliga dagen på King William Island,
då det hotades av de båda sörjande svinägarna —
att han älskade Michael för hans herres skull. Då
han såg att husbonden fattade tycke för hunden,
fick Kwaque själv en uppriktig tillgivenhet för
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
