Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Olle sade ingenting. Han satt på en stol och
såg sur ut och tänkte på att han ändå hade haft
rätt. För han var inte våt om fötterna.
“Se på kisse”, sade mamma. “Han är inte
ledsen, och inte frågar han, vad han ska’ göra.
Han är glad att få vara inne, när det regnar.”
“Jag är ingen katt”, svarade Olle.
Kisse hade verkligen inte tråkigt. Han gick
och smög under soffor och stolar, och alltid hade
han något att leka med. Han rullade med en
boll, hoppade efter flugorna, tog ett skutt upp
i fönstret och slog ned en leksakshäst, kröp ihop
under sängen en stund, som om han skämdes eller
var rädd, och började till sist att leka med Svantes
strumpor, som hängde ned utför en stol.
Men Svante och Olle sutto bara och hängde,
och bäst det var, sade Svante igen:
“Vad det är tråkigt i dag! Vad ska’ vi göra?”
I detsamma hördes något buller utifrån verandan
och strax därefter ett ynkligt pipande. Pojkarna
sprungo upp och rusade ut. Mamma sprang
efter. Och under bordet på verandan hittade de
kisse, som höll en kanariefågel i mun.
Hur det hade gått till, fick ingen någonsin veta.
Kisse hade kommit in genom dörren, utan att
någon såg honom [1]. Sedan hade han hoppat upp
på bordet och på ett eller annat sätt fått upp
dörren [2] till fågelburen. Att sticka in tassen genom
dörren och få fatt i en av fåglarna, det gick som
en dans för kisse. Och nu satt han under bordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
