Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
darrade den ömkligt. Han var beskedlig och foglig, inte
sig lik.
— Varför ger du mig inte socker? frågade han mormor
i kinkande ton, som ett bortskämt barn.
— Honung är bättre för dig, drick nu bara, svarade
hon vänligt och bestämt.
Han sörplade hastigt i sig det heta teet.
— Du ska få se att jag dör, sade han.
— Var lugn du, jag ska nog kurera dig.
— Hå hå. Dö nu det vore som att inte ha levat alls
— de skulle göra ända på alltihop.
— Du ska inte tala, ligg tyst.
Han låg några ögonblick med slutna ögon, tvinnade
skägget mellan sina smala fingrar och smackade med de
blåaktiga läpparna. Men plötsligt ryckte han till alldeles
som om han fått ett styng och fullföljde sin tankegång
högt:
— Man borde skaffa hustrur åt Jasjka och Misjka så
fort som möjligt; kanske hustrur och nya barn kunde bli
liksom lite kapson på dem — eh?
Och han började gå igenom vad det fanns för
giftas-vuxna flickor i staden. Mormor hörde tyst på, under det
hon drack den ena koppen te efter den andra. Jag satt vid
fönstret och såg på den röda aftonhimlen och dess
återsken i husens fönster; morfar hade på grund av någon
förseelse jag begått förbjudit mig att gå ut.
Kring björkarna i trädgården surrade skalbaggar, en
tunnbindare arbetade på granngården, någonstans i
närheten slipade de knivar. På andra sidan trädgården nere
på branten sprungo barn och stojade mellan de täta
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
