- Project Runeberg -  Min barndom /
226

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så gick det en lång tid, du skulle snart komma till
världen, men morfar han teg alltjämt, tjurskallig som han
är. Jag gick och hälsade på dem i all tysthet, och han
visste det, fast han inte låtsade om det. Alla i huset var
förbjudna att tala om Var ja, och alla teg och jag med,
men jag visste nog: fadershjärtat kan inte förhärda sig
länge. Och så kom då stunden — det var en natt, det var
snöstorm, det riste i fönstren, det tjöt i skorstenarna, alla
onda andar hade slitit sig lösa, morfar och jag låg där
och kunde inte sova, och jag säger: "Den fattige har det
svårt en sån här natt, och än värre har den det, som inte
har frid i själen." Och så bäst det är frågar morfar: "Hur
har de det?" — "Å, de har det bra." — "Vilka tror du jag
talar om?" sa han. "Om din dotter Varvara och din måg
Maxim." — "Hur kunde du gissa, att det var om dem?" —
"Var inte dum nu längre, far", säger jag, "sluta upp med
det där spelet — det är ingen som har roligt av det." Han
suckar. "Ack ni sakramentskade skojare", säger han, "så
ni bar er åt!" Och sen frågar han: "Han är väl ett kräk
förstås?" — det var din far han mente. "Ett kräk", svarar
jag, "är den som inte vill arbeta, som ligger andra till last
— titta på Jakov och Michail, de lever som kräk de, gör
de inte? Vem är det som arbetar och förtjänar här i huset?
Jo, du. Och vad har du för hjälp av dem?" Han till att
skälla på mig — jag var en fårskalle och en rackarkäring
och en kopplerska och jag vet inte vad allt. Jag bara teg.
"Hur kunde du", säger han, "inlåta dig så där med en
karl, som kom nerdimpande, du visste inte varifrån!" Jag
bara teg, och när han blev trött, sa jag: "Du borde gå och
titta hur de har det, de har det bra, må du tro", sa jag.
"Det är för stor ära för dem", sa han, "då är det bättre

226

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minbarndom/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free