- Project Runeberg -  Lärobok i mineralogi för elementar-läroverk och tekniska skolor /
49

(1880) Author: Anton Sjögren With: Hjalmar Sjögren - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2) Mineraliernas fysiska egenskaper

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

49
Den på detta sätt framstälda ytan inne i kristallen har ett sådant läge,
att den starkast brutna ordinära strålen totalt reflekteras mot balsam-
lagret och endast den extra ordinära genomgår kristallen. För att un-
dersöka kristaller i polariseradt ljus användas två Nicols prismer; den
undre kallas polarisator, den öfre analysator och mellan dessa placeras
kristallen eller kristallplattan. Ett sådant instrument kallas polariskop
eller polarisationsinstruroent. Undersökningen sker dels i konvergent,
dels i parallelt ljus. Vid användandet af konvergent ljus bringar man
det i den undre Nicolprisman polariserade ljuset att, efter genomgåendet
af kristallplattan, interferera, derigenom att strålarne i analysatorn sam-
manföras i samma vibrationsplan. Studiet af interferensfenomenen är
det vigtigaste hjelpmedlet vid undersökningen af ett minerals optiska
egenskaper. Stauroskopet är ett af Kobell år 1855 uppfunnet instrument,
för undersökning af kristaller i parallelt ljus och medels hvilket man
bland annat bestämmer elasticitetsaxlarnes läge
Cirkulär polarisation. Låter man en stråle polariseradt ljus falla
på en qvartsplatta, slipad vinkelrätt mot hufrudaxeln, så kan man iakt-
taga en förändring hos den genomgångna strålen, som andra dubbel-
brytande kristaller, t. ex. kalkspat, under samma omständigheter ej visa
Strålens polarisationsplan visar sig nämligen vridet åt höger eller ven-
ster. Storleken af denna vridning är olika och beror dels på skifvans
tjocklek dels på ljusets färg. Vridningsvinkeln har befunnits vara pro-
portionell mot skifvans tjocklek och mot qvadraten på det använda lju-
sets vibrationshastighet, så att den således är större för violetta strålar
fln för röda. Bland andra mineralier, som visa cirkulär polarisation, är
zinnober, som vrider polarisationsplanet 15 gånger så starkt som qvarts.
Cirkulärpolarisationen står på ett egendomligt sätt i samband med mi-
neraliernas kristallform, i det att den endast uppträder hos sådana iso-
tropa och optiskt enaxiga kristaller, som hafva tetartoedrisk eller ett
särskildt slags hemiedrisk utbildning. Man kan således redan på kri-
stallformen se, om ett mineral hör till de cirkulärpolariserande eller icke.
På en qvartskristall, som är tetartoedriskt utbildad, kan man till och med
på grund af ytornas läge sluta till huruvida den är höger- eller venster-
vridande.
Genomskinlighet. Med afseende på den ljusmängd, som ett
mineral genomsläpper, har man antagit följande gradationer:
Genomskinlig eller vattenklar ss. bergkristall, kalkspat.
Halfgenomskinlig ss. chalcedon. Genomlysande, då endast ett
svagt ljus, men ingen bild genomsläppes: opal, flinta. Kantge-
nomlysande, då endast i tunna kanter ett svagt ljus visar sig.
Ogenomskinliq, då intet ljus genomsläppes.
En egenskap, som står i närmaste samband med mineraliernas ge-
nomskinlighet eller pelluciditet, är pleochroismen. Man förstår dermed
den egenskapen hos vissa pellucida kristaller, att de, sedda i genom-
fallande ljus, i olika riktningar visa olika färger, eller ock olika inten-
sitet af samma färg. Detta beror derpå, att af det ingående hvita liuset
en del färger absorberas inne 1 kristallen och denna absorption träffar
olika färger, då ljuset går i olika riktningar. Kristallen visar natnrligt-
vis komplementfärgen till de absorberade strålarnes färg i hvarje rikt-
ning. Då i de reguliära kristallerna, liksom hos de amorfa kropparne,
absorptionen är lika i alla riktningar, så kunna de samma icke visa nå-
gon pleochroism. Hos de optiskt enaxiga är deremot absorptionen olika
riktning af hufvndaxeln och vinkelrätt mot denna, svarande mot de
två riktningar, i hvilka etervibrationerna ega rum; detta kallas dichro-
ism. Hos de optiskt tvåaxiga kristallerna, der vibrationerna ega rum
efter tre mot hvarandra vinkelräta riktningar, svarar en färg mot hvarje
vibrationsriktning och sålunda uppstår här trichroism. Med axelfarg
menar man färgen hos det genomgående ljus, som vibrerat parallelt med
Sjögren, Mineralogi (3:dje uppi..) 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:38:47 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mineral/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free