Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2) Mineraliernas fysiska egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
53
V. Magnetism och Elektricitet.
Magnetism. En del mineralier hafva egenskapen att in-
verka på magnetnålen, och man har funnit, att dessa mineralier
alltid innehålla jern eller dermed beslägtade metaller. Sådana
mineralier benämnas magnetiska, om magnetnålen attraheras lika
af hvarje del af deras massa, men polariskt magnetiska, om de
på olika punkter attrahera den ena af magnetens poler och re-
pellera den andra, d. v. s. sjelfva äro försedda med poler. Den
vanliga jernmalmen, magnetiten, är oftast blott magnetisk, men
under stundom polariskt magnetisk. Man kallar äfven det förra
slaget kroppar för retraktoriskt, det senare för attraktoriskt mag-
netiska.
Endast få mineralier äro till någon viss grad magnetiska;
hit höra våra vanliga jernmalmer (svartmalmer, blodstenar), mag- -
netkisen och titanjernet. Denna deras egenskap har gifvit an-
ledning till den för vår svenska grufbrytning egendomliga an-
vändningen af grufkompassen (en i en liten rund dosa upp-
hängd, i alla riktningar rörlig magnetnål), för uppsökande af un-
der dammjorden dolda jernmalmer. Då magnetkisen och stun-
dom äfven svartmalmen äro oskiljaktiga följeslagare till koppar-
kisen, zinkblendet och andra svafvelmetaller-, så har äfven grufve-
kompassen blifvit använd för uppsökande af silfver, bly-, koppar-
och zinkmalmer m. fl.
En del af våra bergarter innehåller jernmalm eller titanjern
i små insprängda korn och attrahera då stundom kompassnålen
t. ex. basalt, hyperit, diorit, diabas. Vid anträffandet af så-
dana bergarter har mången derföre trott, att användbara jern-
malmer blifvit funna, fastän de icke innehålla jern i den mycken-
het eller i den förening, att de kunna som malmer användas.
Medan det nu omnämnda slaget af magnetism endast tillkom-
mer några få mineralier, så finnes det andra magnetiska fenomener, som
äro gemensamma för alla. Om man upphänger en kristall mellan po-
lerna af en stark magnet, skall man finna, att den antingen attraheras
eller repelleras, hvilket ger sig tillkänna derigenom, att den i förra fal-
let med sin längdriktning ställer sig i den linie, som sammanbinder po-
lerna, i senare fallet vinkelrätt mot denna linie. De förra kristallerna
benämnas paramagnetiska de senare diamagnetiska. Styrkan af para-
och diamagnetismen är i allmänhet olika efter olika riktningar i kri-
stallen, så att endast kristallografiskt lika riktningar visa lika art och
grad af magnetism.
Elektricitet. Elektriska fenomener kunna framkallas på mi-
neralier genom rifning, tryck eller uppvärmning. Dervid har man
dock att iakttaga, att elektricitetsledande mineralier vid sådana
försök måste isoleras. Redan Hauy visade, att alla mineralier ge-
nom rifning blifva elektriska. Den dervid uppkommande elek-
triciteten är hos samma mineral än positiv än negativ, beroende
på ytans beskaffenhet, riftyget m. m. En del mineralier blifva
äfven elektriska genom tryck, t. ex. vattenklar calcit, som genom
att klämmas mellan fingrarne blir tydligt elektrisk.
Termoelektricitet, eller egenskapen att genom uppvärmning blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
