Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet: Ankomst till Boston — Reseäfventyr mellan Boston och New-York — Buffalo — På sjukhuset — Återresan till New-York — En tur på hafvet — Hos farmare i New Hampshire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som hade haft arbete, blefvo afskedade. Herr Strömberg
hade en god vän i New Hampshire, en gammal svensk
sjöman vid namn Anderson, som hade slagit sig till ro som
farmare. Denne lofvade att mottaga mig som sällskap och
till att uträtta sådana sysslor jag kunde, tills bättre
tillfällen kunde yppa sig mot våren.
Inom få dagar afreste jag därför med tåget till Contoocook,
hvarest Anderson mötte mig med häst och släda och förde mig
till sitt gästfria hem, som låg en mil eller två från byn.
Denne Anderson var en märklig man. Ehuru fullkomligt
obildad förstod han att bättre bedöma människonaturen och
praktiska förhållanden i lifvet än någon annan man jag råkat. Han
fattade tycke för mig och sade att han vore nöjd, om jag
under qvällarne ville sitta och tala för honom om Sverige
och berätta honom hvad jag hade lärt i skolan; jag
behöfde icke göra annat arbete än sådant, som jag hade
lust för. Stackars Anderson! Han hade ett fel nämligen
kärlek till brännvin, som då kunde fås i New England
för sexton cents gallonen. Han tog hem däraf tunnvis
och försmådde alldeles bruk af vatten, så länge något fanns
qvar i tunnan.
Dagen efter min ankomst frågade han mig, om jag
hade lust att gå med honom ut i skogen och hjälpa honom
att hugga ett par timmerstockar, hvilka skulle föras till
sågen. Naturligtvis var jag villig och vi togo hvardera
en yxa och begåfvo oss af. Det var en förskräckligt kall
dag och jag var tunnt klädd och hade inga vantar. Anderson
tog i tu med att fälla ett träd, medan jag började bearbeta
ett annat, som redan var nedfäldt. Det var första gången
jag på allvar svängde en yxa, och jag hade icke länge
hållit på därmed, förrän jag märkte att jag började frysa
om händerna. Men jag beslöt att icke sluta, förrän jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
