Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet: Min fader och broder anlända — Vi resa till Illinois och erhålla arbete vid en järnväg nära Moline — Frossan — Doktor Ober — Religiösa intryck — Min mor, syster och hennes man anlända — Ett brinnande järnvägståg — Vi begifva oss till Minnesota — Våra första erfarenheter som vedhuggare och nybyggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rock Island järnvägsbolaget höll på att bygga en bro. Vi
erhöllo allesammans arbete med hacka och spade.
Arbetslönen var från 75 cents till en dollar om dagen. Jag
erhöll endast 75 cents, hvaraf jag hade att betala min
inackordering, som på den tiden var mycket billig, nämligen
en och en half dollar i veckan. En svensk vid namn
Hoffman höll boardinghus för 34 af oss, och vi skulle alla ha
mått väl, hade det icke varit för frossan. Ingen kunde
stanna där många dagar utan att få fross-skakningar; min
fader och jag hade båda fått dem den andra dagen af vår
vistelse på platsen. Det var ett så kalladt "shanty"
(brädskjul) hvari vi bodde. Undre våningen begagnades till
matrum och kök, i den öfre sofvo vi på golfvet. Ödet hade
så fogat det, att sjutton af oss hade frossanfall ena dagen
och sjutton den andra. Hoffman och hans hustru hade också
lyckligtvis anfallen hvar sin dag, så att det alltid fanns någon
till hands att sköta om matlagningen. Det må låta otroligt
men är likväl fullkomligt sannt, att då de sjutton friska sutto
vid middagsbordet i nedre våningen, deras skakningar, som
lågo i öfre afdelningen, stundom försatte hela huset i
darrning, så att vi kunde höra tallrikarne skramla på bordet.
Under de dagar jag var frisk stod jag nere i Rock River
från kl. 7 på morgonen till 7 på qvällen, kastande våt sand
med en skofvel till en plats ofvanför mig, hvarifrån den
åter kastades till en högre plats och därifrån till fasta landet.
Det obehagligaste i hela saken var att en fjärdedel af hvarje
skofvelkast föll tillbaka ned på arbetarens hufvud.
Efter ett par veckors arbete kom bolagets aflöningsman,
och jag upptäckte då, sedan min inackordering var betald och
aflöningen för mina frysdagar afdragits, att jag icke kunde
förtjäna mera än femton cents netto i veckan på att bygga
järnvägsbroar. Som jag vid denna tid var nästan halfdöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
