- Project Runeberg -  Minnen /
37

(1890) [MARC] [MARC] Author: Hans Mattson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet: Min fader och broder anlända — Vi resa till Illinois och erhålla arbete vid en järnväg nära Moline — Frossan — Doktor Ober — Religiösa intryck — Min mor, syster och hennes man anlända — Ett brinnande järnvägståg — Vi begifva oss till Minnesota — Våra första erfarenheter som vedhuggare och nybyggare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

plats de flyttade från Moline. Båda slumra nu i ro under
den gröna torfvan, men deras många goda gerningar skola
lefva för alltid.

Bland gamle svenske nybyggare i Moline på den tiden
voro Friberg, Ackerberg, Bodelson m. fl.

Min fader tyckte mycket om den stora Vestern, och
sedan därföre genom brefvexling med min mor allting i
Sverige hade blifvit ordnadt för henne, min syster och hennes
man, beslöts att de den följande sommar skulle resa till
oss, hvarföre jag i maj månad ånyo begaf mig till Boston
för att möta dem och föra dem vesterut. Det fanns ännu
ingen järnväg till Moline, hvarföre jag reste med en ångare
till Galena och därifrån med diligens till Freeport,
hvarifrån jag kunde resa med järnväg till Chicago och därifrån
österut.

Det skepp, hvarmed min moder och hennes sällskap reste,
var tre månader på hafvet, hvarunder stor brist på lifsmedel
uppstod ombord. Slutligen anlände skeppet i juli månad,
och ett par dagar senare befann sig hela sällskapet,
bestående af omkring två hundra personer, på resa vesterut
med tåget med mig som deras frivillige tolk och vägvisare.
Allt gick bra, tills vi voro endast omkring hundra mil från
Chicago, då bagagevagnen, som gick främst i tåget, fattade
eld. För att framkomma till en station framrusade det
brinnande tåget med en hastighet af 60 mil i timmen, och
det var en fruktansvärd syn att se de af förskrämda
emigranter fullproppade vagnarne, de hväsande lågorna, som
likt ormar slingrade sig från vagn till vagn, sönderspringande
fönsterrutor, skrikande människor, afdånade qvinnor,
som alla för skydd och hjälp blickade upp till mig, ännu
endast en tjugo års yngling. Så snart jag kunde, ställde
jag pålitlige män som vakter vid dörrarne för att hindra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:02:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free