- Project Runeberg -  Minnen /
47

(1890) Author: Hans Mattson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet: Min fader och broder anlända — Vi resa till Illinois och erhålla arbete vid en järnväg nära Moline — Frossan — Doktor Ober — Religiösa intryck — Min mor, syster och hennes man anlända — Ett brinnande järnvägståg — Vi begifva oss till Minnesota — Våra första erfarenheter som vedhuggare och nybyggare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

känd man, som nyligen afled uti S:t Paul. Likaledes gjorde
jag då bekantskap med Jacob Falström, som i 40 år lefvat
bland indianerna och användt sin mesta tid till
missionsverksamhet bland detta folk. Han var en märklig man,
väl känd så väl af Hudson Bay bolagets män, som af de
första nybyggarne i Nordvestern. Han hade som gosse rymt
från ett svenskt segelfartyg i Quebec och letat sig fram genom
vildmarkerna, sökande skydd bland indianerna, hade gift
sig med en indianqvinna och sålunda trädt i nära
förbindelse med dem. Om jag minnes rätt, sade han mig att
han aldrig hört ett ord af sitt modersmål talas på 35 år
och att han nästan hade glömt det, då han träffade de
förste svenske nybyggarne i S:t Croixdalen. Hans barn lefva
ännu därstädes, medan han själf gått bort till det okända
landet på andra sidan grafven, hedrad och aktad af alla,
som kände honom, såväl bland indianer som hvita.

På återresan från S:t Paul stannade jag i Peter Greens
hydda i Spring Creek nära Red Wing. De enda husdjur
han hade var en kull grisar, och som jag och Willard
ämnade begifva oss ut till vårt land på våren, ansåg jag
det lämpligt att lägga mig till med ett par grisar. Jag
erhöll också två stycken, hvilka jag stoppade i en säck, och
med denna på ryggen begaf jag mig af till vår stuga i
skogen. Enligt mina beräkningar kunde den väglängd jag
hade att tillryggalägga icke öfverstiga tre mil, och för att
vara säker om att icke gå vilse följde jag Cannonfloden,
vid hvars mynning vår stuga stod, okunnig som jag då var
om denna flods slingrande lopp. Jag gick på isen, som
var täckt med fotsdjup snö. Hade jag kännt till terrängen,
så skulle jag säkerligen icke vågat försöket att bära min
börda denna långa väg. Från kl. 9 på morgonen tills det
blef nära mörkt stretade jag nu framåt med säcken på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:38:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/minnen/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free