Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Gudsystern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
ANTIKRISTS iMIRAKLER
Giannita kunde väl förstå, att Gud måste hata
henne, sade hon. Hon hade gjort något så
förfärligt. Hon hade övergivit sin far, svikit sin far.
Giannita hade väl läst fjärde budet. Så bröt hon
ut på nytt i ett häftigt frågande. Varför sade
hon henne inte vad hon ville säga? Hon väntade
inte annat än ont. Hon var förberedd.
Men den stackars Giannita fick inte komma till
ordet, utan så snart hon ville tala, blev signorinan
rädd och avbröt henne. Hon berättade henne sin
historia liksom för att beveka Giannita att inte
vara hård emot henne.
Giannita skulle inte tro, att hennes olycka
ensamt bestod däri, att hon inte mer skulle få ha
egen vagn eller loge på teatern eller sköna dräkter
eller uppassning eller ens tak över huvudet. Inte
heller var det nog därmed, att hon nu hade förlorat
alla vänner, så att hon alls inte visste var hon
skulle begära skydd. Inte heller var det nog
olycka, att hon kände en sådan blygsel, att hon inte
tyckte sig kunna lyfta upp ögonen till någon
människas ansikte.
Utan det var något ändå mycket värre.
Hon hade satt sig och var tyst ett ögonblick,
medan hon vaggade fram och åter i ångest. Men
då Giannita nu började tala, avbröt hon henne.
Giannita kunde inte tro hur hennes far hade
älskat henne. Han hade alltid låtit henne leva i
glans och prakt såsom en furstinna.
Hon hade inte gjort mycket för honom, endast
låtit honom tänka ut härliga ting för att roa henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
