Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 10. Sirocco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
ANTIKRISTS iMIRAKLER
Hon skulle ha visat honom, att denna nya lära
var avskyvärd och förfärlig. Men då kom kärleken.
Den gjorde henne förvirrad och dum. Hon kunde
ingenting svara honom. Hon satt endast och
förvånade sig över att han kunde tala.
Hon undrade om han nu var mycket vackrare
än förr. Förr hade hon alls inte blivit så förvirrad,
då hon hade sett honom. Hon hade aldrig blivit till
den grad betagen. Eller var det detta, att han nu
hade blivit en fri, stark man? Hon blev rädd, då
hon kände hur han kuvade henne.
Hon vågade inte säga emot honom. Hon vågade
inte ens tala för att inte brista ut i gråt. Hade hon
vågat tala, skulle hon inte ha talat politik? Hon
skulle ha sagt honom vad hon hade erfarit den
dagen, då klockorna ringde. Eller hon hade bett,
att hon skulle få kyssa hans hand. Hon skulle
ha velat säga honom hur hon hade drömt om
honom. Hon skulle ha sagt, att om hon inte hade
ägt honom att drömma om, hade hon inte kunnat
uthärda att leva. Hon skulle ha bett att få kyssa
hans hand av tacksamhet, därför att han hade
skänkt henne livet under alla dessa år.
Om det inte skulle bli något uppror, varför
talade han socialism? Vad angick socialismen
dem, som sutto ensamma i donna Elisas gamla
trädgård? Hon satt och såg framåt en
trädgårdsgång. Luca hade satt upp träbågar på ömse sidor
om den, och uppåt dessa slingrade nu girlander
av lätta rosenskott, fulla av små knoppar och
blommor. Alltid undrade man vart man skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
