Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. Det gamla martyriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
ANTIKRISTS MIRAKLER
bistå henne, ty han älskade henne, därför att hon
hade hjälpt honom med bilden.
En dag, då donna Micaela klagade över att
hon inte kunde övertyga någon om att man borde
bygga denna järnväg, lyfte han kalotten från
huvudet och pekade på sin kala hjässa.
»Se på mig, donna Micaela!» sade han. »Så
kält skall denna järnväg göra ert huvud, om ni
fortsätter, som ni har börjat.»
»Hur menar ni, Fra Felice?»
»Donna Micaela,» sade gubben, »vore det inte
en dårskap att gå ut på ett farligt företag utan att
äga en vän och hjälpare?»
»Jag har nog försökt att få vänner, Fra Felice.»
»Ja, människor!» sade gubben. »Men vad
hjälpa människor? Om någon far ut på fiske,
donna Micaela, så vet han, att han kan åkalla San
Pietro, och om någon vill köpa en häst, så kan han
begära bistånd av San Antonio Abbate. Men om
jag vill bedja för er järnväg, vet jag inte till vem
jag skall vända mig.»
Och det var Fra Felices mening att säga, att
felet var, att hon ingen skyddspatron hade valt för
sin järnväg. Han ville, att hon skulle välja det
krönta barnet, som stod ute i hans gamla kyrka, till
dess förste vän och befrämjare. Han sade henne,
att om hon blott gjorde detta, skulle hon helt visst
bli hulpen.
Hon blev så rörd över att någon ville bistå
henne, att hon genast lovade att bedja till barnet
i San Pasquale för sin järnväg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
